Mjuka moln i märkligt magisk miniatyrvärld

En mamma får ett telefonsamtal på jobbet: hennes son Jojo har feber och har skickats hem från skolan. Det är en regnig dag i Seoul och telefonen bara sprakar när hon ringer runt och försöker få hjälp. Till slut tror hon att hon har fått tag i sin mamma och ber henne åka hem för att ta hand om Jojo. Men i andra änden av telefonen får en konstig liten gumma det oväntade uppdraget, och flyger genast hem på ett moln till huset där Jojo bor.

Bidraget i “A Strange Mother” är typiskt för Baek Heena – den sydkoreanske bilderbokskonstnären som belönades med Almapriset 2020 – som gillar att okommenterat dra läsaren från en vardaglig scen rakt in i en främmande, magisk värld. Ett kaninhål öppnar sig och allt kan hända.

När Jojo kommer hem från skolan blir han först förvånad över att träffa den okända damen, men blir snart lugnad av hennes vänliga röst. När han äter soppan hon gjort är rummet insvept i en gul dimma, och gumman värmer upp lägenheten genom att kasta ett stekt ägg i luften. Jojo sover sedan gott på ett extra fluffigt moln i vardagsrummet.

Temat är bekant från andra av Baek Heenas böcker: i “En fe på badhuset” (2012) möter flickan Dukji en liten rund gumma som senare hjälper henne att återhämta sig från en förkylning. I “Magic Candy Balls” (2017) för godiset pojken DongDong i kontakt med hunden, soffan och hans döda mormor. I “Cloud Buns” (2004) får en familj av katter förmågan att flyga när de äter bullarna bakade av ett påhittat moln. Det ätbara blir nycklar som ger barnen tillgång till en annan värld, superkrafter eller återhämtning. De äldre figurerna fyller ofta en överbryggande funktion mellan barn- och vuxenvärlden. Hos dem finns en känsla av kontakt, skydd och helande. Den märkliga mamman, som älvan i “En älva i badrummet”, verkar vara som härkomsten från barnets fantasi. Det finns en underbar lekfullhet i hur uppenbart detta skildras.

Baek Heena sticker ut visuellt genom sina noggrant skulpterade dockor, fotograferade i realistiska, detaljerade miniatyrvärldar där ljussättningen är lika viktig som valet av material. “A Strange Mother” är, precis som de andra nämnda böckerna, en värld att läsa enbart för Baek Heenas hantverksskicklighet. Dockorna kommer till liv genom sina mästerligt återgivna minspel. Som Jojos mammas uttryck av driven beslutsamhet och den finurliga, lugnt uppmärksamma gumman i andra änden av telefonlinjen. Jojos ansikte går från chockad och förvånad till rosa och tråkig. Du kan känna den febriga pannan där Jojo ligger och sover med munnen öppen, lika noggrant utformad som den är slående igen.

“En konstig mamma” vilar på tron ​​att en bra historia kan berättas med relativt lite text, vilket fungerar bra med de uttrycksfulla bilderna. Här finns ett förtroende för läsarens fantasi och förmåga att fylla luckorna. Och att som Jojo låta sig svepas med på ett av berättelsens många moln.

Läs mer av Emma Holm och mer om barnböcker