Möregårdh om det stora intresset i Kina: ”Kallar mig för Gud”

– De har ofta många smeknamn på oss spelare – vissa mer konstiga än andra – och visst är det kul att jag fått ett så fint. Samtidigt känns det skumt att säga det själv.
Det är en solig dag i Stockholm, men den klara höga luften ger en föraning om att hösten är på väg.
Bordtennisspelaren Truls Möregårdh har lämnat Skåne för några dagar i huvudstaden. På schemat står bland annat ett möte med fans i samband med ett sponsringsuppdrag. Även om det är över en timme kvar innan det drar igång är kön redan lång. Många av de väntande har med sig egna racketar då tanken är att Möregårdh ska spela med dem ett tag.
– Tänk att jag kunde vara med och skapa pingishysteri i Sverige igen. Det känns fantastiskt och inget jag trodde att jag skulle uppleva, säger en leende Truls Möregårdh.
Han fortsätter att titta på kön och efter en kort stunds tystnad säger han:
– Det är nästan så jag blir lite rörd.

OS i Paris blev en svensk bordtennisfest.
När Truls Möregårdh mötte kinesiske världsettan Wang Chuqin i åttondelsfinalen trodde alla annars att den enda svensken kvar i singelturneringen skulle åka ut. Istället blev det starten på festen.

För första gången slog svensken Wang Chuqin och tog sig till slut hela vägen till final. Där var dock Fan Zhendong från Kina för svårt, men ett OS-silver är ingen skam.
Bara från farten tog sig Sverige till final även i lagtävlingen där man förlorade mot Kina.
– Det känns fortfarande helt overkligt. Jag hade inga som helst planer på medalj, men åkte dit och hoppades liksom att jag skulle vinna en match, säger den dubbla silvermedaljören.
Med två silvermedaljer i bagaget åkte Truls Möregårdh hem till en ny vardag. Plötsligt var han inte längre känd bara i pingiskretsar, utan en stor publikfavorit bland de som nästan glömt hur kul bordtennis kan vara – och bland de yngre som aldrig fick uppleva glansdagarna med Jan-Ove Waldner och gänget.
Även om uppmärksamheten i Sverige var något nytt var han inte helt över den. I Kina har han redan fått uppleva hur det är att vara omgiven av fans.

Ingen annanstans i världen är intresset för bordtennis lika stort som i Kina, och de har bra koll på spelare från andra länder också. När Möregårdh förra året blev bara den åttonde européen att spela i den kinesiska superligan insåg fansen att den talangfulla svensken, som tog VM-silver 2021 vid 19 års ålder, var en spelare att hålla koll på.

Efter OS har intresset för den svenska stjärnan vuxit ytterligare i Kina. Något som syns i den stora mängden kinesiska kommentarer på Möregårdhs Instagram, och hans konto på den kinesiska mikrobloggen Weibo fick nästan 100 000 nya följare i samband med OS.
– De älskar som sagt bordtennis i Kina, och framför allt älskar de när det kommer någon ny som kan utmana dem, eftersom de ofta är så överlägsna. Så de tycker att det är jättekul att vi i Sverige spelar bra, och att jag till och med kunde slå en av deras spelare. Det sätter press på dem att bli ännu bättre.

Det är när vi pratar om hans inflytande på sociala medier att jag ställer frågan om han i likhet med JO Waldner – som i Kina kallades för ”det vintergröna trädet” – har fått ett smeknamn.
För första och enda gången under intervjun dröjer svaret från 22-åringen från Hovmantorp.
Han har visserligen inga problem med att berätta om sitt första smeknamn. Inför OS kallades han “Lilla Mo”, där Mo är en förkortning av hans efternamn och lite beskriver hans ungdomliga utseende.
Men att den nu uppgraderats till “God Möregårdh”, med hänvisning bland annat till att han blir bättre ju bättre motståndare han möter, är nästan lite svårt att ta in.

Det nya smeknamnet har resulterat i humoristiska “memes” på sociala medier, där det skämtas om att Möregårdh förlorade den individuella OS-finalen för att den spelades på en söndag, och på söndagarna fungerade inte Gud.
Kan du förstå eller tala vilken kinesiska som helst?
– Nej, tyvärr inte. Jag borde definitivt försöka lära mig det, och jag har försökt någon gång men det är så svårt och tar tid.
– Tidigare har jag tyvärr inte varit bra på att multitaskingskola och pingis, så jag vet verkligen inte om det är något för mig. Men det hade varit väldigt bra för min karriär i Kina.
Även om det kinesiska intresset för Möregårdh bara är av det positiva slaget är fankulturen i landet inte helt oproblematisk – åtminstone inte när det gäller landets egna idrottare. Förra veckan berättade DN att staten därför kommer att försöka stävja vad de kallar den osunda delen av supporterkulturen.

I nästa vecka kommer de kinesiska supportrarna att kunna se “Gud Möregårdh” spela. Hans första tävling efter OS blir WTT Champions i Macao, som spelas den 9-15 september, och den 26 september börjar China Smash i Peking.
Efter de två tävlingarna i Kina väntar en tävling i Fukuoka, Japan i november.
– Som bordtennisspelare blir det mycket resande till Asien, konstaterar Möregårdh med ett leende.
Det blir dock ingen repris av OS-finalen vare sig i Macao eller i Peking. Fan Zhendong kommer inte att vara med i någon av tävlingarna på hemmaplan.
– Fullt förståeligt tycker jag. Har man tagit ett OS-guld för Kina förtjänar man lite ledigt, säger Möregårdh.
Hur mycket har du hunnit träna själv sedan OS?
– Jag har tagit det lite försiktigt på träningarna så jag är kanske inte superklar för de här tävlingarna, men det får jag ta.

Läs mer:
Möregårdh om dubbla silversuccén: “Det går inte”
När Truls förlorades i Eskilstuna var det ingen som trodde på dubbla OS-medaljer
Möregårdh om konststrecket: “Blir en OS-klassiker”