Skyddet av raketer från shiamilisen var svaret på en israelisk robot som i fredags dödade ett par högt uppsatta befälhavare för Hizbollahs elitstyrka Radwan när de färdades i en bil nära staden Nabatiya. Israel uppger att alla ramper som raketer avfyrades från har attackerats.

Det natursköna bergslandskapet runt båda sidor om gränsen bär djupa spår av det senaste årets kontinuerliga beskjutning. Ett tjugotal städer i varje land töms på människor, skogar antända av raketanfall svärtas ner, fruktgrödor ruttnar och åkrar täcks av ogräs när deras ägare inte vågar närma sig dem. Tiotusentals människor som förlorat sina hem är inhysta i de södra förorterna till Beirut och på hotell i Israel. Industrierna i de avfolkade samhällena är helt eller delvis utplånade.

Kriget inleddes av Hizbollah den 8 oktober förra året, i solidaritet med Hamas, som hade attackerat Israel dagen innan. Praktiskt taget ingen libanes utanför Hizbollahs led stödde beslutet att öppna fronten, som hade varit tyst 2006. Efter ett par dagar av artilleridueller gjorde den israeliska regeringen vad strategiska experter nu ser som ett misstag: den beordrade evakueringen av samhällena närmast gränsen, för att undvika civila offer. Men med städerna tömda kunde Hizbollah skjuta fyra av de tyngre pjäserna mot dem utan att riskera träffar på skolbarn och butikskunder – och utan att riskera eskalering. Välmående städer som Kiryat Shmona och Metulla har nu hundratals förstörda bostadshus. Det ser likadant ut i Nabatiya, Marjayoun och Khiam på den libanesiska sidan.

I botten av dödläget är en kamp om prestige. Hizbollah lovar att stoppa bombningarna i samma ögonblick som en vapenvila utropas i Gazaremsan. Israels försvarsledning menar att en sådan vapenvila är livsviktig, bland annat för att markstyrkorna ska få vila inför ett framtida storkrig mot Hizbollah. Men premiärminister Benjamin Netanyahu, som är mindre sugen på vapenvila i Gaza, vill inte verka lyda Hizbollahs ultimatum. Om han gör det kommer shiamilisens talesmän för alltid att hävda att de tvingade Israel ut ur Gaza.
Netanyahu har med sin politik gjort sig avskydd i norra Israel, även bland sina egna väljare. Borgmästarna i Metulla, Jish och många andra orter har öppet anklagat Netanyahu för att tillåta norra Israel att gå under för sina politiska preferenser.

Även i de delar av norra Israel som inte har evakuerats har livet vänts upp och ner. Invånarna i Nahariya, Safed och Tiberias måste hålla sig nära skyddsrum dygnet runt, och deras huvudnäring, turismen, ligger på is.

Kriget längs gränsen mellan Israel och Libanon är alltså inte nödvändigt för någon av parterna. Så länge det brinner på den här nivån känner varken Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah eller Netanyahu någon press att avsluta det. Raket- och drönarduellerna fortsätter dag efter dag och sliter på bosättningar och moral. Men de är triviala jämfört med vad parterna skulle kunna åsamka varandra, i form av målsökande ballistiska robotar och israeliska flygangrepp. Ett totalt krig mellan Israel och Hizbollah skulle påverka både Beirut och Tel Aviv och båda ländernas infrastruktur. Ingen vill åka dit, men krigen i Mellanöstern blossar sällan upp enligt experternas förutsägelser.