Nisse: I ett inferno av myggor

d529cff3 8fd0 4c31 875f ecd958231630



d529cff3 8fd0 4c31 875f ecd958231630

Det var en speciell sorts vulkanlandskap vi ville titta på. Min fru hade sett bilder som såg helt främmande ut, så medan vi fortfarande var på Island åkte vi till Akureyri, hyrde en bil och begav oss till den mycket lilla centrala staden Reykjahlíð.
Och visst var det trevligt, vi tog massor av bilder, men området i sig var lika fascinerande; att köra runt sjön Mývatn och med hjälp av guideboken hitta till en avskild grotta där en underjordisk källa låg helt stilla och såg ut som om vi var de första besökarna någonsin där.
Jag tänkte hoppa in, men stenarna var för vassa och vattnet för varmt.

Här och där längs vägen vi såg konstiga formationer, som svarta tornados. Först förstod vi inte vad det var, men det var myggor som dansade i grupp. Sjön heter Myggvattnet av en anledning.
Vid en öde parkeringsplats parkerade vi bilen för att gå ner till vattnet. Det var en stig på ett par hundra meter och när vi gick märkte vi hur myggorna kom. I häpnadsväckande mängder. De fanns överallt, hur mycket jag än vinkade.
Det var som att dagen mörknade och luften försvann. Jag fick panik och sprang och hamnade på toppen av en liten gräsbevuxen kulle.
Det fanns inte en mygga. Istället kom det en frisk bris från sjön, så jag antog att de inte gillade vinden. När jag sakta hämtade andan tittade jag ner i marken där jag stod och insåg att gräset hade en ovanlig färg.
Det var inte gräsgrönt, men mer som metalliskt skimmer. Och vibrerade den inte också? För det var inte gräset jag såg, utan alla myggor – långt fler än grässtråna – som hade satt sig ner på marken med sina blanka vingar för att inte blåsas bort.
Sedan blev det riktigt läskigt. Som en skräckfilm i verkligheten. Allt är bara mygg, de har tagit över!
Sedan rusade jag ner till stranden där det också blåste och därför var lugnt. Om jag minns rätt så var det ett beställt eko där. Men min fru och jag var de enda människorna – och mellan oss och bilen fanns alla myggor.

Det blev en snabb galopp tillbaka, och ett panikartat fumlande med nycklarna för att komma in tillräckligt snabbt. Sedan körde vi darrande iväg och tittade på de små tromberna av dansmyggor med en ny respekt.
Dagen efter vaknade vi utan ett enda myggbett. Det är tydligen fjädermyggor som bor där och de går inte att slå. Men inget djur har räddat mig mer.
Läs fler tecknade serier av Nisse, till exempel om hur glad man kan bli av en liten liten plastkudde.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen