Ny avhandling: ”De är också svenskar, precis som alla andra”

40e52569 f6ce 4e5c 89dd 32be27ef24b7


– Jag måste erkänna att det var lite jobbigt när jag skulle börja intervjua konstnärer till mitt examensarbete. Många undrade vem den här konstiga holländske killen var som gjorde ett forskningsprojekt om “vår hiphopkultur”. De frågade: “Vad gör du här, är du journalist?”
Det säger forskaren Sjors Joosten som stötte på viss skepsis i början av skrivprocessen. När han först kom till Sverige från Nederländerna för sju år sedan arbetade han på restaurang och kom i kontakt med många förortsbor som hade invandrarbakgrund.
– Jag tror att det fortfarande finns en uppfattning om Sverige som ett välmående land, ett välfärdssamhälle där allt är ganska ordnat. Men jag insåg att det finns olika verkligheter. Jag har alltid varit väldigt intresserad av hur musik skapas och hur berättelser förmedlas genom musik, säger Sjors Joosten.
Att undersöka hiphopens roll i identitetsskapande och kartläggning av social tillhörighet i en svensk kontext är avhandlingens huvudtema. Artisterna, producenterna och cheferna han intervjuade var svenskar med invandrarbakgrund som växte upp i Stockholms mer segregerade förorter.
Du nämner att hiphop har blivit mer mainstream. Kan du förklara?
– Svensk hiphop är väldigt bred och mångsidig. Det finns olika typer av hiphop och de flesta i studien är överens om att musiken blir mer mainstream. Vi hör det på radion och ser det i klädstilen som blir mer accepterad. Fler hiphop-artister uppträder också på festivaler och fler folkscener.

Det tror Joosten hiphopen omdefinierar inte bara den svenska identiteten, utan bidrar också till en bredare kulturell mångfald. Artisterna sjunger om sin miljö, sin uppväxt, sin familjs invandrarbakgrund och upplevelser av att leva i det rasifierade svenska samhället.
Att genren blivit mer mainstream är kanske mer på ett ytligt plan.
– Genom att inte placera sig i en specifik kategori, utan istället vara helt sig själva, bryter konstnärerna ner de symboliska gränserna mellan “svenskhet” och “invandring”. De förändrar vår uppfattning om vad som är “vi”, det svenska samhället, fortsätter Sjors Joosten.
Han understryker att det viktigaste att ta med sig från uppsatsen är hur hiphopartister i grunden försöker visa att det finns alternativa svenska identiteter.
– De vill också ses som svenskar, för det är de. Det är inte bara den blåögda blondinen som kan vara svensk, det kan alla som vill vara det. De vill ha en egen agent.

Sociologen Sjors Joosten undersöker hiphopens roll i att forma identitet, integration och social tillhörighet i Sverige.

Joosten menar att media har halkat efter i hur man främjar hiphop på ett neutralt sätt.
– Det finns mycket stigma kring hiphop och specifikt gangsterrap. Att porträttera gangsterrap på ett visst sätt överskuggar också allt annat som hiphop är.
Han menar att det är ett gemensamt försök att sluta framställa svensk hiphop som något kriminellt, exotiskt eller högljutt, eller som att det inte borde vara en del av den populära musikscenen.
I sin avhandling nämner han också att om svenska hiphopartister kommunicerar sina sociala verkligheter på sätt som är mindre extrema eller “gangster” och lite mer passande, skulle det kunna leda till en större allmän acceptans och erkännande av hiphop som en del av den svenska kulturidentiteten .
– De saker som sjungs om händer, kanske inte i den extrema utsträckning som gangsterrap ibland kan gestalta, men det finns delar som verkligen händer.

Den prisbelönta Grammisvinnaren och hiphopproducenten Nils “Nisj” Svennem-Lundberg menar att det “kulturella utanförskapet” som finns i genren bara är en förlängning av Sveriges politiska utmaningar.
– Svensk hiphop lyckas växa till att hysa årets största popevent, men reduceras ändå till gangsterrap, säger han och fortsätter:
– Majoritetssamhället och kulturetablissemanget anstränger sig för att kräva någon form av kulturell eller musikalisk assimilering. Om musiken och dess utövare uppfattas som främmande, räknas den ens som ett svenskt musikevenemang? Varför “påstår” du inte svensk hiphops framsteg med mer stolthet? Det räknas väl knappast som svensk kultur?

16aff3c3 2726 47e2 a088 920125fce4b5

Nils Svennem-Lundberg instämmer i Joostens teori om att media och kulturskribenter har hamnat på efterkälken när det kommer till hur vi ska skriva om hiphop. Under sina år som producent har han träffat många unga stigande stjärnor som är frustrerade över att tillskrivas olika egenskaper som de kanske inte känner igen sig i.
– I dag är hiphop mer än bara ett uttryck för den som saknar röst. Stora framsteg har gjorts i hur man attackerar språk och låtskrivarregler och genren har vuxit från subkultur till att utmana hur pop definieras som en helhet. Artisterna förstår hur man får svenskt att fungera för en målgrupp som andra meriterade svenska låtskrivare i princip inte har någon förståelse för, säger Nils Svennem-Lundberg.
Även om genren har fått tillgång till finrum går den fortfarande långsamt.
– Svensk hiphop kanske fortfarande inte passar in i den svenska definitionen av “lämplig”, avslutar Sjors Joosten.

Läs mer:
Hiphopartister har blivit inflytelserika i gängkrigen
Kulturskribenter om gangsterrap: “En nästan total okunskap


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen