Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
Hästkapplöpningarna i Strawberry arena är i full gång när vi slår oss ner i en soffa i stallområdet.
Även om arenan är julpyntad hoppar vi tillbaka i tiden till en varm augustidag på slottet i Versailles i Paris.
Patrik Kittel hade precis avslutat sin åktur när en journalist från Expressen visade honom en bild tagen av en fotograf på Bildbyrån. På den bilden såg det ut som att Kittels häst Touchdown hade en blå tunga, något som kan hända om blodcirkulationen störs.
Dagen efter berättade FEI:s chefsveterinär Göran Åkerström – bland annat till DN – att ett antal ryttare fått en muntlig varning. Vilka ryttare som inte offentliggjordes, men många tolkade det som att Patrik Kittel var en av dem.
– Något som jag starkt kan förneka. Det är ren lögn, säger Patrik Kittel.
– Om jag ska berätta exakt hur det var så kallade de in mig för ett trevligt samtal där jag fick se ett foto – jag tror att det var samma som sedan publicerades, men det är spekulationer från min sida. Jag fick frågan “vad kan vi göra för att förbättra detta”. Jag svarade hur jag tänkte och sen var det klart.
Innan vi avslutar frågorna om en eventuell varning, tillägger Patrik Kittel:
– Egentligen finns det inte ens något sådant som en muntlig varning.
Det har varit en minst sagt stormigt år för dressyr där hästvälfärden ifrågasatts efter en rad skandaler.
När Bildbyråns bild på Touchdown publicerades i Expressen blev det därför en stor nyhet.
– När det kommer upp en bild som visar något tveksamt är det som visas inte något som jag som ryttare är glad över, utan något som jag sedan försöker jobba på för att förbättra. För hästvälfärden är och har alltid varit central, säger Patrik Kittel.
– När jag sitter på hästryggen och rider ser jag inte vad som händer i hästens mun, utan måste lita på att de som ser mig rida – domare, stewards (utbildade funktionärer) och så vidare – säger till. Under hela OS hade vi en steward i varje hörn av varje ridbana, så vi var extremt bevakade. Trots det sa inte en enda något till mig.
Patrik Kittel hämtar andan en kort stund innan han fortsätter:
– Men återigen, om det dyker upp bilder som visar något tveksamt så är det något som jag försöker lära mig av.
Efter att ha haft när han såg bilden i sin helhet insåg Kittel att den var tagen i samband med en travökning.
– När jag gör en ökning med Touchdown och han är lite spänd – som man kan vara i ett OS med mycket folk – kan han lägga sig lite på handen.
Vad betyder det?
– Att han blir lätt spänd vid ett tillfälle, och sedan trycker sig framåt, säger Patrik Kittel.
Något som i sin tur kan ha gjort att det blir tryck mot bettet i hästens mun.
Vad har du gjort för att undvika att det händer i framtiden?
– Efter OS åkte jag hem och funderade på vad jag kunde förbättra. Inför VM i Lyon (i november) till exempel hade jag gjort några små förändringar. Jag försökte åka mindre på stången.
– Men man ser också att det är skillnad på en bild som visar något tveksamt jämfört med när någon gör ett allvarligt misstag. Jag har aldrig blivit dömd för någonting, aldrig varit under utredning av FEI eller brutit mot några regler.
Det här med Bettet är en het fråga i dressyr.
Medan du i Sverige kan välja själv om du använder ett vanligt tränsbett eller canards, så måste du vid stora internationella tävlingar alltid åka på canards.
Tränsen består av två bits, ett smalt träns och en stång med en kindkedja som ger hävstång. Denna något skarpare avfasning används för att förarna ska kunna använda finare hjälpmedel.
Från Svenska Ridsportförbundets sida driver man hårt i frågan om att käppning ska vara frivillig även internationellt.
Vad tycker du om att göra det frivilligt?
– Jag har inga problem med träns, jag har till exempel vunnit SM på träns tre gånger. Men min personliga åsikt är att när man tävlar ska alla åka på samma villkor. Jag är rädd att ryttaren som åker på träns kan ses som en “snällare” ryttare än den som åker på tyglarna, och att detta bidrar till att skapa en uppfattning om ryttaren redan innan ritten.
– Jag skulle också vilja säga att jag inte tycker att kandar är en hästvälfärdsfråga, utan snarare en fråga om anpassning till hästen. Vi har kört på canards i hundratals år, och är det väl anpassat är det ingen fara för hästen.
– Jag vet att jag och föreningen har olika åsikter här, men för mig är det bra. Jag tycker att det måste vara okej att tänka annorlunda och med det som utgångspunkt föra konstruktiva diskussioner.
Vad tycker du är den viktigaste hästvälfärdsfrågan?
– Att kontinuerligt utbilda och utbilda de som är engagerade i sporten. Sedan tänker jag på allt från veterinärer, stewards och så vidare. Det ska finnas kunnig och bra personal, som snabbt kan se om hästen verkar stressad eller spänd och sedan säga till.
– Det är också de som ser åkerna i verkligheten, och inte bara döma efter en bild på sociala medier.
– Vi behöver tydliga regler, och en tydlig regelbok. Något som är upp till FEI att skapa, men det är också allas ansvar att säga ifrån när vi ser tvivelaktiga saker. Om du är på en tävling, vänd dig till en förvaltare och berätta vad du har sett – istället för att ta en bild och lägga upp den på sociala medier.
I samband med tonen i diskussionerna om hästvälfärd har väckts främst i sociala medier.
– Jag gillar faktiskt sociala medier, men det känns som att alldeles för många där har tappat det helt, säger Patrik Kittel.
– Någon sa till mig att jag var fegis för att ha stängt av möjligheten att kommentera, men hur skulle du känna om du vaknar en söndagsmorgon och läser på sociala medier att jag blir exalterad över att slå mitt barn?
– Det som då händer är att man stänger av, blir försiktig och backar. Det är en mänsklig försvarsmekanism, och det handlar inte om att jag inte vill vara öppen.
Samtidigt som diskussionerna är högljudda på nätet har många ryttare istället varit tysta och inte varit beredda att vara en del av diskussionen. Något som i sin tur också har kritiserats.
– Många är nog rädda för att säga eller göra något som kan uppfattas på ett felaktigt sätt, eller på ett sätt som de inte hade tänkt sig.
– Jag är inte rädd för att ta en diskussion, men då måste den som ställer frågorna också vara öppen och verkligen vilja lyssna på mina svar.
Innan vi skiljs åt vi går till rutan där Forever Young står. Det är henne som Patrik Kittel ska tävla med på lördag och söndag.
Han kan se tillbaka på ett tävlingsår där han nådde sin karriärs största idrottsframgång när han vann VM-finalen och nästa år är EM det stora målet.
– Det händer mycket nu, bland annat med den nya landslagsledningen. Jag tror att det är viktigt för svensk dressyr att vi går samman och hittar en gemensam plan för hur vi kan bli ännu bättre på alla nivåer, säger Kittel.
