På planen i Johannisberg utanför Västerås är endast amerikanska bilar med årsmodell före 1977 tillåtna, resten hänvisas till besöksparkeringen. Det finns toner av country och blues.
Men plötsligt dränks den av musiken från en rostig, “rövbruten” bil – en bil vars bakända har tryckts av en grävskopa så att den nästan släpar ner för backen. Nu är det artisten Cascada som dundrar över gräsplanen.

Bland sommarträffens besökare som är förtjusta i amerikanska bilar och rockabillykultur finns ett påtagligt avstånd till ungdomens a-traktorer och epadunkar.
– Epa är mer en festkultur eller ett böljande vardagsrum. Det är festen som är i fokus och inte bilen, säger Johnny Blom från Östanbro, som kör runt med kompisen Kenneth Wiklund och bonussonen i en Cadillac Eldorado Biarritz från 1960.

Bilträffen i Västerås har arrangerats i olika former sedan 1980-talet och på 2000-talet exploderade intresset. Det finns inga officiella siffror på antalet besökare, men vissa år har det varit 80 000 besökare enligt arrangören, som kallar det “ett av Europas största bilträffar”.

Västerås Sommarträff har tidigare fått kritik för att vara kantad av oordning och fylleri. Klas Brink säger att det inte är värre än andra evenemang utan att det är en grupp, några epa-ungdomar, som förstör.
– De sliter isär bilen och vill festa, heja och dränka varandra med musik. De har inte förstått saker som att inte skräpa ner eller spela hög musik. De tänker helt enkelt inte längre än vad deras näsa klarar av, säger Klas Brink.
Staffan Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Västerås stad, håller med om kritiken.
– Det är två delar här, dels är det de som har väldigt fina bilar och så finns det en svans av epa-kultur, unga som tar vara på att dricka mycket på eventet, säger han.

Bland de blanka bilarna, marknadsstånden och tävlingarna om bästa rockabillyfrisyren och damernas Miss Västerås Summer Meet är det inte många unga ansikten som syns. Flera besökare berättar om att föryngringen av den här typen av raggarkultur har avtagit.
– Man kan säga att vi är i en riskzon för raggarkultur, säger Johnny.

Enligt flera besökare är det främst bilparaden eller “crusingen” längs Mälaren som epa-ungdomarna hänger på evenemanget. Beteendet där är också det som har kritiserats.
– När det mörknar kommer de unga fram, säger Max Appelö.
Han och Linnéa Lundberg äger en grön “kräsen” Chevrolet C20 från 1975. De vill inte kalla samhället här för raggarkultur – de går samman i ett intresse för äldre amerikanska bilar.
– Man lär känna bilen på ett annat sätt, den har en personlighet, säger Linnéa Lundberg.

Christian från Hamburg har besökt Västerås bilträff i 40 år och upplever att antalet bilar på fältet har minskat de senaste femton åren. I år är det bara en tredjedel av den mängd som fanns på planen för 15 år sedan, enligt honom. En anledning är att yngre inte engagerar sig – kanske på grund av priset.
– Förr var det här en hobby för arbetarklassen, nu är det väldigt svårt för unga att ha en sådan här bil, säger Johnny Blom.
– De har fullt upp med att hitta någonstans att bo, fyller kompisen Kenneth Wiklund i från baksätet.

Arrangören Klas Brink är tydlig med att han inte ogillar epa-kultur, samtidigt som han medger att det finns en viss uppdelning mellan grupperna – och att de felaktigt klumpas ihop.
– Man förstör möjligheterna för människor som brinner för det här och vill anordna bilträffar.