Ballätarens eld är motsägelsefull. Å ena sidan upplevs en person som äter allt som okomplicerad, öppen och lätt att ha att göra med. Å andra sidan är det något lite groteskt med allätaren som slukar allt urskillningslöst; inget medvetet urval, ingen förfining. Primitivt, enkelt, kanske till och med hänsynslöst.
När brorsonen Hampus med sin flickvän och lilla barn parkerar sin slitna allmänna buss på Eriks ägor händer något med honom. Den yngre brodern utropar nomadliv och strikt veganism och plötsligt slutar Erik – ledaren för byns jaktlag – äta kött. Det blir fysiskt omöjligt, gaffeln med stekt fläsk går inte att trycka in i munnen. Är Martin Engbergs sjätte bok, “Allätaren”, en roman om veganism?
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
