Recension av ”Herr Arnes penningar” på Västanå Teater

ddcd62ed 8a45 4bdc b57d 5720e425b7a2


Teater

“Herr Arnes Pengar”

Regi: Leif Stinnerbom. Kompositör: Magnus Stinnerbom. Koreografi: Jimmy Meurling. Dramaturgi: Susanne Marko. Scenografi: Mårten Nilsson. Kostym: Inger Hallström Stinnerbom. Dirigent: Sophia Stinnerbom. Ljud: Hans Surte Norin. Ljussättning: Jakob Larsson. Mask: Matilda Bragner. Folkdanskoreografi: Håkon Odden. Musiker: Anna Karlsson, Anna Rubinsztein, Klas-Henrik Klabbe Hörngren m.fl. Skådespelare: Stina Olsson, Edith Nilsson, Daniel Lindman Agorander med flera. Scen: Västanå Teater i Berättarladan, Sunne. Speltid: 4 timmar inklusive 50 minuters paus.

Jag har inte sett allt på Västanå Teater sedan starten 1999, men jag blev blåst av gässen som flög i “Nils Holgerssons underbara resa” och bedövad av sorgen i “En herrgårdsägen”, med flera fantastiska upplevelser. Så jag har höga förväntningar och är lite försiktig med “Herr Arnes pengar”: de unga skådespelarnas röster tunna och sakliga, de korta scenerna prosaiska tablåer, plikttroget refererande till handlingen.

Jag saknar författarens röst, dess lätt humoristiska, underliggande sätt att förebåda både historiens förestående grymheter och det övernaturliga, Guds ingripande om man så vill. De dåliga och de goda tipsen som Selma Lagerlöf unnar oss.
Men Västanå teater har egna fonder, visar det sig. Här byggs dramat upp bit för bit just för en publik där nog få har läst eller sett historien tidigare. För att ingen i stora salen ska gå vilse på vägen och tappa kraften i det mäktiga moraliska dilemmat på slutet, när den lilla pigan Elsalill (Stina Olsson) måste välja mellan sin kärlek till Sir Archie och Justice, som ska ta honom borta, mannen som mördade hennes älskade fostersyster (Edith Nilsson) medan hon själv stod gömd och såg allt.

af46555a 1bb9 4353 95d6 39248c683133

Foto: Håkan Larsson

Vägen dit är lång, men där Selma Lagerlöf broderar försiktigt klipper Leif Stinnerbom och Västanås-dramaturgen Susanne Marko drastiskt och snabbt. Föraningar och föraningar flyttas från text och repliker till musik, kulisser, ljus och kostymer. Som vanligt i Västanå förtjänar varje del sin egen historia.
Scenen liknar det inre av skeppet som ska ta de tre mördarna bort över havet. Skeppets mörkt blodröda ram går sömlöst över och blir strävor i Berättarladans egen byggnad, vi är i skeppet instängda av havsisen och Guds straff. Sättet som ljuset spelar över grundens grova strålar, letar sig in i sprickor och luckor och glödande förtär dem inifrån, är värt en saga.
Musiken från orkesterbåset högt uppe, mitt i fonden, färgar och driver allt som händer – väl avvägd i salens mjuka akustik, galet vild och stark i allt: varm för systerkärleken, skarp för grymheten i den. mord, heta och dansande för den farliga förälskelsen. Allt med stråkars och folkmusiks magi, möjligen också med en droppe djävulens egen saft.

671d7bc7 3f96 44d7 949a 8ad1c7d18f94

Foto: Håkan Larsson

Dräkterna av Inger Hallström Stinnerbom är, för folket i det lilla fiskeläget Marstrand, talande enkla. Bara de skotska mördarna – en akrobatisk trio ledd av Daniel Lindman Agorander som Sir Archie – prunkar med kappor och färger. Runt uppenbarelsen av den mördade systern ljusgrå, böljande slöjor. Hennes röst från dödsriket är ett vilt vitt skrik.

En udda kommentator till allt som händer är hunden Grim, spelad av Arwin Strandberg, vars blickar och svansviftningar visar vad ingen människa kan se.
Så när dramatiken i andra akten kulminerar, detta med att Elsalill har hittat myntet som avslöjar hennes älskade som mördaren och han, förkrossad, dödar henne också, har Västanå Teater inte bara tagit hem ännu en hyllad föreställning, utan också byggt vidare på dess särdeles vackra, mästerligt snidade monument över folkteatern, dess eldsjälar och de bottenlösa källorna från vilka den måste strömma.
Läs också:
Teatersommar med Ledins sånger, en clownkung och tre systrar


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen