<

div data-link-category=”article”>

Teater

“Je m’appelle Agneta”

Av Emma Hamberg. Manus: Marie Persson Hedenius. Regi: Anna Granath och Micke Mårtensson. Scenografi: Hanna Cecilia Wilén Lindkvist. Kostym: Sanna Nyström. Medverkande: Anna Granath och Dag Malmberg. Scen: Rival, Stockholm. Längd: 2 timmar 30 minuter inkl. Paus.

  Bara dagar innan den planerade premiären av "Je m'appelle Agneta" var huvudrollsinnehavaren Anna Blomberg sjukskriven. Händelsen ser ut som en tanke. I Emma Hambergs roman, som ligger till grund för pjäsen, är besvikelserna centrala i berättelsen. Snart 50-åriga Agneta lever i ett stendött äktenskap, med en man som är lika rädd för ost och vin som han verkar vara för att komma i kontakt med sin egen passion i sovrummet. Förlamad av tristess svarar hon på en annons för en au pair i ungdomens drömland, Frankrike. När hon väl kommer dit visar sig pojken hon trodde att hon tog hand om vara den åldrade, demente Einar, vars hjärta är krossat efter hans livskamrat Armands död. En klassisk, oväntad vänskap uppstår. Trots att den initiala interaktionen är så djupt präglad av att inget blev som Agneta tänkt sig.
  <div class="picture picture--placeholder" style="aspect-ratio: 1920 / 1078">
      <img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/1c6e746b-953d-4724-8e71-1e6a442ebf77.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/1c6e746b-953d-4724-8e71-1e6a442ebf77.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/1c6e746b-953d-4724-8e71-1e6a442ebf77.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="Anna Granath spelar den snart 50-åriga Agneta, som sitter fast i ett dött äktenskap i scenversionen av Emma Hambergs roman."/>

  </div>
  Och ingenting gick som planerat med scenversionen av historien heller. Som tur är är regissören Anna Granath också skådespelare. Så när Blomberg fick ställa upp kunde hon själv axla rollen som Agneta, en gestaltning som förutom lyhördhet för den sköra medelåldern också kräver komisk talang. När hon träffar en fullsatt rival för första gången på tisdagskvällen drar hon genast in publiken i bubblande fniss. Hennes tolkning av Agnetas hälso- och konditionsbesatta make, komplett med linjer levererade både under sträckan och i plankan, är imponerande korrekt.








  <strong>Med en ensemble</strong> med bara två personer består stora delar av föreställningen av många sådana stunder, där publiken får vara ensam med Granath. Romanens ständiga flöde av huvudpersonens samtal med sig själv har i pjäsen skrivits om till monologer, där Agneta imiterar människorna omkring sig. Manuset följer boken nästan i detalj. Granath är mångsidig nog att bära de olika karaktärerna, men ibland blir materialet ändå lite stumt. Scenografin, kostymen, musiken och ljussättningen hade kunnat placera Agneta tydligare i miljöerna. Du önskar också att hon hade fler andra, riktiga människor att spela mot.
  <div class="picture picture--placeholder" style="aspect-ratio: 1920 / 1080">
      <img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/5d717ba9-0107-4ef4-b9e5-06e7f82838c6.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/5d717ba9-0107-4ef4-b9e5-06e7f82838c6.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/5d717ba9-0107-4ef4-b9e5-06e7f82838c6.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="Dag Malmberg och Anna Granath in "Je m'appelle Agneta"."/>

  </div>
  Först när Dag Malmbergs känslige Einar introduceras, drygt en halvtimme in i första akten, får pjäsen riktig kropp. Hans envisa förvirring är lika humoristisk som öm, både i publiken och i huvudpersonen. När hans inflytande också lyckas skaka Agnetas slumrande libido till liv, inträffar programmets roligaste ögonblick, med Granath i förvisso påklädda men ändå tydligt explicita onaniscener.
  <strong>Du kunde</strong> invänder att det är slappt att göra komiska poänger om en mogen kvinnas sexualitet. Den kåta tanten är en sliten trop, inte minst driven till sin spets av den olycksdrabbade Anna Blombergs karaktär Horny Gun från "Kvarteret Skatan", men igenkänningen i det östrogenfyllda rummet, med högljudda skratt, talar för sig själv.
  <div class="picture picture--placeholder" style="aspect-ratio: 1920 / 1081">
      <img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/1510bb61-0b8e-4372-b6fd-0dcb4c1a46b6.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/1510bb61-0b8e-4372-b6fd-0dcb4c1a46b6.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/1510bb61-0b8e-4372-b6fd-0dcb4c1a46b6.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt=""The recognition in the estrogen-filled room, with loud laughter, speaks for itself," writes Sara Martinsson."/>

  </div>
  Det är något befriande i att se en annan kvinna komma i kontakt med sidor som hon har gömt alldeles för länge på grund av konventionen. "Je m'appelle Agneta" är ur den synvinkeln riktigt mysig feelgood för tjejer. Något slags feminism ljus, förklädd i drömmen om Frankrike.
  <strong>Läs också:</strong>
  Intervju med Anna Granath: "Jag både skrattar och gråter just nu"

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa