VI vår tid måste etiken söka sin inspirationskälla över sig själv eller gå under.” Orden om att vetenskap inte kan bevaras och utvecklas utan det transcendenta perspektivet är Simone Weils och skrevs för över åttio år sedan. De har besvärat och förbryllat mig sedan första gången jag läste dem. Så hur har det varit? Den tyska fysikern Sabine Hossenfelders bok “Existentiell fysik” (översättning Claes Bernes; Frit tänkande) handlar i alla fall om de stora frågorna – överlever vi döden?, hur uppstod universum?, vad är tid?, finns matematik? – ur en fysikers perspektiv. Samtidigt som hon understryker att de existentiella frågorna intresserar en stor del av allmänheten, menar hon att forskare inom fysik sällan sysslar med dem, även om de skulle ha mycket att säga till om. För inte alla idéer om liv och död är förenliga med samtida vetenskap. Hossenfelder vill visa vad fysiken idag har klargjort och uppnått, men också var gränserna för fysikens kunskap går och när teorier förvandlas till något som skulle kunna kallas spekulation. Det finns frågor som vetenskapen inte har något att säga om, frågor hon kallar extravetenskapliga. Att bli av med olika illusioner kan vara riktigt svårt, men många av oss kan nog hålla med Hossenfelder om att det är värt det i längden.