Den skoningslös, obeveklig biologi är poeten Lennart Sjögrens grund; en värld där allt som lever är inskrivet i en ordning vi inte kan förhandla med. Näringskedjor, reproduktionsdrift, överlevnadsinstinkt. Till grunden hör också den kosmiska likgiltigheten för det lidande som utgör naturens gång, och att människan i kraft av sitt förnuft att kunna förstå, beskriva och manipulera naturen på många sätt framstår som en fruktansvärd art. Men även om människan inte kan förhandla med de grundläggande förutsättningarna så kan hon ändå relation till dem. Det är den andra sidan av Sjögrens poesi eller, förenklat uttryckt, det är här dikten utspelar sig, i så att säga mötet mellan människan och det som inte är människan – till exempel en orm, ”hon som med sitt orubbliga leende / bevakar världens ursprung”.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
