Utställning
Liljevalchs, Stockholm. Visas till 12/1.
Inredningsföretaget Svenskt Tenn fyller 100 år och firar det med “A philosophy of home” på Liljevalchs. Det blir nog bara en filial till butiken på Strandvägen tänkte jag. Och hade helt fel. Här trängs förstås möbler och prylar, men i vissa rum är innehållet rymligare exponerat och upplyst av foton, skisser och faktatexter. Utställningen har en levande puls, den är skickligt iscensatt. Snygg, lustfylld, generös.
Det första blickfånget är ett enormt porträtt av Estrid Ericson, Svenskt Tenns grundare, utspridda i en hängmatta – knappast en vanlig presentation. Hon framställs vanligtvis som omtänksam, ständigt arbetande, energisk och effektiv. Samtidigt stämmer fotografiet väl överens med flera av hennes uttalanden. Om vikten av harmoni och fridfullt lugn. Om hemmet som en källa till rekreation.
Det har alltså gått hundra år sedan Estrid Ericson startade Svenskt Tenn. Hon hade precis fyllt trettio och ett arv efter hennes far gav henne möjlighet att köpa en liten verkstad tillsammans med designerkollegan Nils Fougstedt. Där producerade hon sedan tillsammans med en grupp konstnärer och formgivare föremål av dåtidens populära material, tenn.
På Liljevalchs görs det det första nedslaget i Svenskt Tenns historia just där, i verkstaden, bland vardagsföremål, smycken och tenndekorerade möbler, formgivna av tidens mest populära namn: Uno Åhrén, Anna Petrus, Tyra Lundgren och många fler.
När tenn började tappa i popularitet hittade Estrid Ericson andra saker som kunde säljas i butiken. 1930 öppnade hon en avdelning för möbler och mattor. Men det etablerade namnet behölls.
Estrid Ericson reste mycket, inspirerades av andra kulturer och blandade friskt högt och lågt. Hon marknadsförde företaget inom skyltning och utställningar, både inom och utanför Sverige. På så sätt fick hon fler och allt större inredningsuppdrag. Att skapa inredningar för bland annat banker och ambassader var länge den viktigaste delen av Svenskt Tenns verksamhet.
På Liljevalchs är en dedikerad egen sal för de många utställningarna genom åren. Tio helt bedårande små modeller placerade på podier återskapar bland annat ett vardagsrum utställt på Röhsska museet (1932), terrassmöbler från världsutställningen i Paris (1937) och sovrum/vardagsrum från Golden Gate International Exposition i San Francisco (1939).
Den person som mest av allt förknippas med Svenskt Tenn är förstås Josef Frank, som var anställd från 1934 till sin död 1967. Många av hans mönster tillverkas fortfarande och har ett stort utrymme på Liljevalchs.
Estrid och Josef kallas “tvillingsjälar” och i salen “Hemmets filosofi”, centralt i utställningen, manifesteras det givande mötet dem emellan.
Här finns inredning ombyggd efter gamla fotografier, till exempel Estrid Ericsons vardagsrum i lägenheten på Strandvägen i Stockholm från 1960 och Josef Franks 1950-tals dito, adress Rindögatan. Formmässigt hade båda miljöerna kunnat skapas idag och kvaliteten på föremålen gör att de känns lyxiga.
Flera av Estrid Ericsons dukning får också nytt liv i “A philosophy of home”. Det dukade bordet blev hennes mycket speciella signum. Där fick hon utlopp för sitt estetiska sinne, i dem såg hon också en kommersiell potential. Allt på bordet – bestick, lampor och vaser – gick att köpa i hennes butik. Josef Frank hjälpte till att designa både porslin och glas vid sidan av textilier till dukar, gardiner, servetter.
Estrid Ericsons dukning speglar också ett modernare sätt att se på vikten av måltider i hemmet. Belysningen skulle till exempel koncentreras till maten och tillbehören. Blommor skulle pryda bordet. Eller varför inte “röda rädisor på ett grönt fajansfat” som hon föreslog i ett radioprogram 1945. Där vände hon sig till “alla åldrar och alla samhällsklasser”. Det kan ha varit ambitionen – men att kunna duka som Ericson gäller knappast alla, varken då eller nu.
Estrid Ericsons var samlarehon dokumenterade allt. När hon slutligen sålde verksamheten 1975 lovade hon att företaget skulle fortsätta långt in i framtiden. Idag förnyas sortimentet med hjälp av unga designers och Svenskt Tenns arkiv fylls på hela tiden. I arkivet har utställningscuratorerna Jane Withers och Karin Södergren fått botanisera fritt; utan det hade “A philosophy of home” knappast kunnat göras.
Att utställningen på Liljevalchs sedan avslutas i de största salarna i byggnadens centrum och dessutom som ett gigantiskt förvaringsutrymme är både oväntat och genialiskt. Det påminner oss om att bakom släta ytor och polerade resultat ligger ett oglamoröst utvecklingsarbete kantat av prototyper, skisser och experiment. Vilket också är väl värt att uppmärksamma.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.