Utställning
Hallands konstmuseum. Visas till 10/11. Del 2 “Inga utsikter till ett slut” visas på Borås konstmuseum 23/11-30/3
Christian Andersson är en konstnär som är ovanligt svår att kategorisera, eftersom hans verk har så olika uttryck och dessutom en förmåga att vilseleda betraktaren.
I katalogen till sin retrospektiv på Hallands konstmuseum skriver Sara Arrhenius om risken “att förlora sig i labyrinten av bilder som öppnar sig i Christian Anderssons verk”, att de “innehåller en rebus som vi uppmanas att lösa i sällskap av konstnären själv”.
Utställningens första blickfång är en installation med monumentala kolonner – som vid närmare eftertanke visar sig vara en pappkuliss. Precis som titeln “Column shred” indikerar, är kolumnerna strimlade, men bara längst ner. Detta från en dokumentförstörare, redan 2015 (flera år före Banksys allmänt publicerade liveförstöring av “Girl with Red Balloon”).
Andersson underminerar dvs de till synes solida, klassiska stödpelarna. Hans tryckta kolumnbilder är också upprullade upptill och fästa i taket – för att smart förlängas eller kortas efter önskemål.
“Column shred” är ett signaturverk för Christian Andersson, där “allt som är fast förskjuts” som det heter i Marshall Bermans moderna klassiker. Den illustrerar också påståendet “Ingen spår av en början. Ingen utsikt till ett slut”, konstnärens samlingstitel på sin tvådelade utställning (som efter Hallands konstmuseum går vidare till Borås konstmuseum i en något förändrad version ).
Titeln är ett citat från James Hutton, en skotsk geolog som på 1700-talet konstaterade att Bibelns skapelseberättelse måste vara felaktig, att bildningen av jordskorpan och klipporna är i ständig förändring. En pågående process med “inga tecken på början, inget slut i sikte”.
Ett öppet begrepp om tid och rum återkommer i Christian Anderssons produktion, liksom bildhänvisningar till den surrealistiska rörelsen, som i sin tur den lokala Halmstadgruppen var knuten till (liksom dess medlemmar till Hallands konstmuseum). Surrealisterna var också särskilt inspirerade av Giorgio de Chiricos “metafysiska målningar”, precis som Andersson.
På väggen bakom hans lömska kolonner hänger nyproducerade “Off set”, en serie plåtar i denna tryckteknik. Utgångspunkten är en originalaffisch för en Chirico-utställning, där bildrummet på avstånd framstår som detsamma. Men på nära håll blir det tydligt att konstnären successivt har förändrats och förskjutit perspektivet.
Christian Andersson är helt klart förtjust i illusoriska knep och att leka med vår verklighetsuppfattning. Längre in i utställningen visas “F for fake”, efter Orson Welles film om en konstförfalskare.
I denna sal, badad i blått ljus, tror man sig se en fördubblad skuggbild av en lampa på ett stativ. Men den tekniska beskrivningen nämner UV-känslig färg och en UV-lampa – så skuggorna är tydliga. En illusion av vision.
I utställningens innersta, mörklagda rum rullar den suggestiva videoslingan “Drömfångare”, ett drömlikt flöde av bilder som kameran sveper över. Det är som att titta in i Anderssons hjärna, en fängslande ström av medvetande där hans visuella inspirationskällor korsar revy – från science fiction, populärkultur och konsthistoria, särskilt surrealism. Dessutom animeringar av blötdjur som knoppar av.
Mot slutet av filmen avslöjar konstnären hur illusionen skapas, så att betraktaren följer med i processen – och slipper känna sig vilseledd, som så ofta i vårt digitala informationssamhälle. I slutscenen sträcker en robot ut ena handen till de slutna ögonen i Chiricos berömda målning “The Child’s Brain”, för att magiskt öppna dem!
Min personliga favorit är annars ett av utställningens minsta verk, “Vänta nu på förra året”, med titeln från en science fiction-roman om tidsresor. Denna skulptur har formen av en trafikkon som ligger upp och ner på ett podium. Föreningen går till konceptkonstens readymades, men istället för masstillverkad orangeröd plast är kotten skickligt svarvad i ek. Här blir en välbekant form alienerad och betraktaren sugs in i den outgrundliga konen.
I förordet till katalogen skriver museicheferna om Anderssons “förmåga att skaka om både vår uppfattning om tillvaron och hela världsbilden”. Det senare är en smula överdrift, men denna retrospektiva rör sig verkligen i ett instabilt gränsland mellan verklighet och dröm, den glider mellan det öppet presenterade och gåtfulla slutna.
Själv hade jag tidigare bara sett ett fåtal verk av Christian Andersson (född 1973), som efter examen från Malmö konsthögskola numera bor och arbetar växelvis i Paris och portugisiska Coimbra. Hallands konstmuseum lyfter fram smart och andligt konstnärskap, som symboliskt öppnar våra ögon och skärper våra sinnen.
Läs mer: Christian Andersson på Moderna museet i Malmö
Läs mer om konst på dn.se
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.