Recension: Torbjörn Flygt minns i ”Låt oss gå ut med glädje”

Ja, vi som var där minns 1973; ett år fyllt av omens och omens. En kung dog och en ny dök upp, och det var det enda som tidigare orsakade kaos i hela kosmos.
Men det var också året då maktens lömska intriger avslöjades världen över. I Chile bidrog CIA aktivt till störtandet av Salvador Allendes legitima regering och upprättandet av en rå kapitalistisk diktatur. I Sverige avslöjades IB, det hemliga samarbetet mellan socialdemokratin och säkerhetstjänsten för att övervaka svenska medborgare på vänsterkanten.
Vi kommer naturligtvis också att minnas det spektakulära Norrmalmstorgsrånet, och att höstens svenska val ledde till den svårskötta balanserade riksdagen, där beslut ofta fick avgöras genom lottning. Det mest ödesdigra var att Opec-länderna bestämde sig för att höja oljepriset på höstkanten, vilket orsakade en global kris; den första skakningen på fossilsamhällets övre däck.

Att även författaren Torbjörn Flygt minns att 1973 redan dök upp i sin succéroman “Underdog” från 2001, som börjar där, året han själv fyllde nio. Nu, sextio år gammal, minns han i boken “Låt oss gå ut med glädje” en alldeles speciell dag i år: den socialdemokratiska valrörelsen den 19 augusti på Malmö Stadion. Han var där, och det finns bevis – en tidningsbild med en storskrattande Olof Palme i förgrunden och där Flygt själv (eventuellt) skymtar högst upp på läktaren.
Bilden fångar den berusande atmosfären på mötet när festen slår nytt besöksrekord på Stadion – 35 000. Hela Malmö verkar finnas där, staden som, med MFF-basen Eric Perssons ord, “spelar blått men röstar rött”.

Flygts berättelse är dokumentär och kretsar kring fotot, själva händelsen och veckan som ledde fram till den, varvat med korta glimtar in i nuet och långa, inklippta direkta citat från Palmes tal till de församlade massorna.
Ett triumfertal där framtidstron fortfarande är stenhård, en hyllning till demokratin, välfärden och Rörelsens framgångar. Han ägnar några milt överlägsna formuleringar åt motståndarna, kallar dem inte precis konstiga utan ironiska över deras obegripligt koleriska attacker på hans nya, goda samhälle.
Retoriskt sett ett litet mästerverk, men också en lysande bild av den triumferande socialdemokratin – och Palme själv – på framgångens höjdpunkt.
Eller snarare: precis efter just den punkten har kurvan redan börjat vända nedåt men varken talaren eller den jublande publiken vet det ännu. Redan i nästa val vinner de föraktade medborgarna och sedan väntar 80-talet, nyliberalismen och skotten på Sveavägen.

Som om varningarna faktiskt betydde något: någonstans här skakar tiden och ändrar riktning.
Men så långt mot horisonten tittar Flygt inte alls. Bortsett från några enstaka antydningar och reflektioner kring tidsandans växlingar – den roligaste handlar om hur det nybildade, antikapitalistiska men tyvärr olönsamma Författarförlaget genom åren genomgår olika förvandlingar för att slutligen anta streamingtjänsten Storytels skepnad – han är kvar i den solbelysta stunden i Malmö. På en gång effektivt och lite besynnerligt, ett slags litterärt direkt transponering av det där glada fotografiet; och så där, en exponerad bit av tid som överlåter alla tolkningar till betraktaren.
Det är en trevlig och ganska underhållande historia, men också tunn och lite, ja – flyktig, om namnskämtet är tillåtet.
Läs mer text av Lars Linder och mer recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.