När den knallrosa tumlaren sågs vandra omkring på havsbottnen, flera tusen meter ner, utbröt skärmarna i forskningsfartygets kontrollrum av glädje.
Det är inte ovanligt att vi hittar nya arter i djuphavet. Men när man upptäcker en sådan här varelse blir man upphetsad, säger Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningscentret Norce i Bergen.
Han deltog i den 45 dagar långa expeditionen i våras i Stilla havet mellan Mexiko och Hawaii ledd av brittiska forskare. Syftet var att utforska livet på mellan 3 500 och 5 500 meters djup – vilket fortfarande till stor del är ett mysterium.
Rekord lång livslängd
Förutom den rosa varelse som britterna kallar “Barbie-havsgris” plockade forskarna upp en genomskinlig sjögurka och ett trattformat djur med den längsta kända livslängden på jorden, 15 000 år – och uppskattningsvis tusentals andra arter.
En skålformad issvamp som hittats av djuphavsexpeditionen tros tillhöra en grupp djur som kan bli upp till 15 000 år gamla.
Foto: SMARTEX/NHM/NOC via TT
Nu pågår arbetet med att identifiera dem, men det är säkert att många av dem kommer att bli överraskningar. Nio av tio arter som tas upp från djuphavet är vanligtvis okända för vetenskapen, säger Thomas Dahlgren.
Även om dessa djuphavsslätter är den vanligaste miljön på jorden, som täcker mer än hälften av jordens yta, har intresset för att utforska dem varit lågt.
Tills nu. Länder och företag vänder nu blicken mot havsbotten i jakt på sällsynta metaller för solceller, batterier och annan grön teknik. Därför är det angeläget för forskare att förstå vad som lever i djupet – innan det är för sent. Flera företag ligger i startgroparna, inte minst för gruvdrift i den så kallade Clarion-Clipperton-zonen där expeditionen i våras ägde rum.
En sjögurka med en genomskinlig kropp hittades under djuphavsexpeditionen. Man kan tydligt se tarmen och vad den har ätit.
Foto: SMARTEX/NHM/NOC
Potatisstora klumpar
Det gruvbolagen vill plocka upp är potatisstora klumpar innehållande metaller som kobolt, nickel, koppar och mangan, som är mycket eftertraktade.
Både forskare och miljöorganisationer varnar för att djuphavsbrytning skulle skada ekosystem och artrikedom. Frågan är hur mycket.
Innan den internationella havsbottenmyndigheten ISA eventuellt kan ge brytningen klartecken är det viktigt att förstå mer. Förra året kom en studie som visade att nästan 5 000 nya arter hittades i Clarion-Clipperton-zonen.
Idag är en tredjedel av området skyddad. Men om det räcker för att förhindra utrotning av arter vid eventuell brytning är oklart enligt forskarna.
Thomas Dahlgren, forskare vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet och Norce i Bergen.
Foto: Malin Arnesson/Göteborgs universitet
Ämnen för läkemedel
Förutom att arten kan vara viktiga brickor i havets ekosystem skulle de kunna vara användbara för mänskligheten, till exempel för framtida mediciner, framhåller Thomas Dahlgren.
Det finns så mycket kvar att upptäcka och forska.
Under expeditionen i våras hittades till exempel sjögurkor helt fria från tillväxt, vilket kan tyda på ämnen med antibiotiska egenskaper.
Det står på vår “att göra-lista” att undersöka vidare, säger Dahlgren.
Idag råder ett tillfälligt förbud mot djuphavsbrytning, men det kan ändras med ett regelverk som ISA nu håller på att ta fram.
Samtidigt finns farhågor för att brytningen kommer att påbörjas redan inom de närmaste åren innan konsekvenserna är helt klarlagda.
Därför är det viktigt att regelverket bygger på kunskap som tas fram om gruvteknikens effekter på miljön, och om arter och ekosystem i djuphavet, säger Thomas Dahlgren.
Den liknar en kockmössa, men är en svamp som filtrerar mat från vattnet. Ännu ett fynd från expeditionen.
Foto: SMARTEX/NHM/NOC
Det finns även planer på offshore gruvdrift i vårt närområde. I Norge har regeringen gått med på att öppna landets havsbottnar för möjlighet till exploatering, om de negativa miljöeffekterna begränsas. Detta trots hård internationell kritik från bland annat EU-parlamentet.
Utvinning i Östersjön
Även i Sverige finns planer på att suga upp knölar innehållande metaller från havsbotten, även om det inte handlar om djuphavsbrytning. Företaget Scandinavian Ocean Minerals har undersökningstillstånd för två områden i Bottenviken och forskare kartlägger konsekvenserna.
Men Dahlgren ser det som uteslutet att utvinna metaller i Östersjön, som är så hårt drabbad av övergödning, bottendöd och överfiske.
Som biolog ser jag ingen chans i världen att få tillstånd att göra det på bottnar som redan är fulla av miljögifter, och med tanke på att Östersjön redan kämpar.
Fakta: Skattjakt i havets djup
Djuphavet tros vara det största ekosystemet på jorden, men är det minst utforskade.
Det finns också områden rika på metaller som nickel, koppar, mangan och kobolt. Extraktion kan göras på tre sätt:
Klumpar, så kallade knölar, som innehåller olika metaller sugs upp från havsbotten, ibland på 5 000 meters djup, och tas upp via stora rör.
Skorpor som finns på sluttningar och berg i havet och som är rika på kobolt “skrapas” bort.
Mineralrika sediment som finns vid varma källor längs oceaniska spridande åsar “skrapas” upp från botten.
Källa: UI, Thomas Dahlgren.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.