Så stor makt har EU över Sveriges lagar

Vad som ska beslutas på EU-nivå och vad som ska vara medlemsländernas ensamma ansvar är en fråga som alltid diskuteras när det är täta val till EU-parlamentet. Så även denna gång.
Inget parti kräver ytterligare utträde ur EU, men flera partier uttrycker olika grad av skepsis mot överstatlighet. Sverigedemokraterna går hårdast ut i denna valrörelse, med krav på fler folkomröstningar i EU-frågor och att makten ska rullas tillbaka från Bryssel till Sverige. Kristdemokraternas slogan “frihet och gränser” syftar bland annat till att stoppa tillväxten av EU-byråkratin och värna om Sveriges självbestämmande.
Vänsterpartiet har också en principiell kritik mot det som kallas EU:s demokratiska underskott. Liberalerna däremot förespråkar ett närmare samarbete inom facket.

Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att man inte kan säga att ”EU” har makt över ett medlemsland – eftersom förbundet i grunden är mellanstatligt.
– Vi har själva varit med och lagstiftat – och säger då att ”EU” har makten över oss. Eftersom EU är så abstrakt blir “EU:s makt” en tacksam retorik att använda.

Ett sätt att undersöka balansen mellan EU och medlemsländernas självbestämmande är att titta på de lagförslag som presenteras i Sveriges riksdag. Hur många av förslagen kommer från beslut som fattats av EU-parlamentet och ministerrådet? Och hur många har de svenska politikerna producerat helt på egen hand?
Det finns två typer av EU-lagar. Den ena är förordningar, som gäller direkt som lag på samma sätt i alla medlemsländer. Den andra typen är direktiv, där det finns ett visst utrymme för varje land att bestämma hur EU-beslut ska tillämpas i praktiken. Ofta blir konsekvensen av EU-beslut att Sveriges riksdag måste hamra på nya lagar eller ändra befintliga lagar.
DN har gått igenom alla lagförslag från regeringen sedan senaste EU-valet 2019. Totalt handlar det om 647 förslag. Av dessa har 191 sitt ursprung i EU-direktiv. Det innebär att cirka 30 procent av lagförslagen under perioden 2019-2024 kom till som en följd av tidigare EU-beslut.
DN gjorde en liknande undersökning inför förra EU-valet 2019. Den gången handlade det om klubbade lagar. Skillnaden mot DN:s nya granskning lär dock bli marginell eftersom få lagförslag röstas ner i riksdagen.

Resultatet 2019 blev att 37 procent av lagarna kom från EU. Aktien har därmed minskat med 7 procentenheter till 30 procent under innevarande mandatperiod.

Andelen lagar som kommer från EU ger en fingervisning om maktfördelningen, säger Göran von Sydow, statsvetare och föreståndare på forskningsinstitutet Sieps. Men han påpekar att procent och siffror inte berättar hela historien.
– Vissa EU-lagar reglerar väldigt specifika saker, medan andra kan handla om mycket bredare områden. Det är alltså skillnad i antal och omfattning av föreskrifterna.
Variationen är stor mellan olika år. 2019 var andelen EU-relaterade räkningar 42 procent. Sedan sjönk den till 26 procent 2021, för att sedan stiga igen till 32 procent 2023, enligt DN:s granskning.
Nedgången sammanfaller med pandemin – och möjligen finns det ett orsakssamband. Under pandemin låg mycket av regeringens och riksdagens fokus på att avvärja smittan genom olika regleringar och ekonomiskt stöd. Hälso- och sjukvård är ett område som huvudsakligen sköts av medlemsländerna. Detsamma gäller budgetprioriteringar.

Finansdepartementet har lämnat flest EU-propositioner till riksdagen, men det är också ett av de departement som totalt sett tagit fram flest propositioner. Den största andelen av EU-relaterade lagar kommer från ministerierna för klimat och nutrition respektive landsbygd och infrastruktur.

Även om andelen EU-lagar har minskat tycker Göran von Sydow inte att det är konstigt att det har blivit en större diskussion om EU:s makt över medlemsländerna. Han påpekar att EU:s befogenheter har utvidgats till fler områden som är politiskt känsliga.
– Allt som rör ekonomisk politik, migrationspolitik och klimatpolitik står högt på den inrikespolitiska agendan och därför mer kontroversiellt än frågor som tidigare var stora, till exempel rörande den inre marknaden.