Det är ett ovanligt uttalande att dyka upp på en svensk kultursida där den franske sociologen Pierre Bourdieus symboliska kapital och sociala kapital ofta har fungerat som stående analysverktyg.
Jag tänker på det när jag läser Björn Werners allvar spion text (SvD 25/8) att kultiverade kvinnor numera gifter sig med betydligt yngre män. En rad exempel ges, bland annat Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Hannah Widell, Camilla Läckberg och Little Jinder. Den sistnämnda svarar med nedklädd lugn på Insta genom att föreslå att Grammisarna återinför kategorin Årets man och ger utmärkelsen till henne.
En analys som tagits till dess extrema gör relationer till ett nollsummespel
Werner beskriver skiftet – vilket, om det stämmer, är spännande – som en seger för jämställdheten. Han lyfter också fram en gemensam nämnare för kvinnorna med yngre pojkvänner: makt, kulturell eller ekonomisk. Och namnger sig själv och andra medelålders män som förlorarna, en position som medelålders kvinnor länge beklagat.
Det är en analys som, taget till sin extrema, gör relationer till ett nollsummespel. Werner är långt ifrån ensam om att se kärleksrelationer med binära glasögon. Han har sällskap av bland andra sociologen Eva Illouz, som i flera kända böcker, som nu visserligen är några år gamla, tvärtom pekat på herr- överlägsenhet på vad hon kallar en relationsmarknad styrd av utbud och efterfrågan.
Makt spelar onekligen en roll i relationer. Från Björn Werner – eller Eva Illouz för den delen – kan man dock få intrycket att makten spelar huvudrollen. Det är en ganska sorglig inställning, men förståeligt. Kulturförfattare och akademiker har – som Mikaela Blomqvist ofta påpekat – att förhålla sig till teorier och argument, och kärleken struntar i dem.
Läs mer text av Sandra Stiskalo
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
