Sandra Stiskalo: Svårt att ta in orättvisan mot Stella Österling

13450aaf 8f43 4e6b 963a 06eed603e4b5



13450aaf 8f43 4e6b 963a 06eed603e4b5

Den 25 februari i år meddelade regeringen att Statens institutionsstyrelse, Sis, ska skrotas och att ungdomsvården ska reformeras i grunden.
Det var inte en dag för tidigt.
Vittnesmålen om vad som pågick i de så kallade Sis-hemmen, där unga med svåra psykosociala problem tvångsvårdas, är fasansfulla. Det gäller även Stella Österlings berättelse. Hon är numera engagerad i den prisbelönta organisationen Sistjejer, men tonåren tillbringade hon i klottrat boende, eller “ändstationer” som hon uttrycker det, där “bara de värsta barnen blir inlåsta”.

Hans isande sommarprogram hon börjar med att berätta hur hon hamnar där i första hand. Det är inte helt lätt att förstå, allra minst för Stella Österling själv. Hon beskriver sig själv som ett stökigt men ledset barn med en ADHD-diagnos. Hon slåss hemma och i skolan, elden som brinner i henne kommer alltid ut förr eller senare som destruktivitet. En dag blir hon hämtad av polisen. Fylld av motvilja mot sig själv och beslutet förs hon till ett systerhem där hon ombeds ta av sig alla sina kläder för en naken inspektion, vägrar, hotas av isolering och slutligen klär av sig darrande. Hon var då 13 år gammal.
Den orättvisa och aggression hon sedan beskriver är svår att ta in.

Denna sommar är ingen psykologisk självrannsakan, snarare upptäcker Österling en variant av catch-22-fångsten

Till en början får hon inte träffa andra som bor på hemmet, får vård privat, som det heter. Någon riktig vård är det dock inte tal om, inte om man med vård menar en praktik som läker och stärker. Istället blir hon bara argare, ledsnare, hon börjar skära sig och ta droger. Under åren som följer måste hon brottas ner gång på gång, hållas nere och leva många ångestfyllda timmar – 24 timmar – på gallonmadrassen i isoleringen, för att ha kastat frukt, vägrat sänka volymen i högtalaren eller trotsade arrogant reglerna.
Varför håller hon då på så? Det finns inget enkelt svar och det är på sätt och vis irrelevant i sammanhanget.
Eftersom denna Sommar inte är en psykologisk självrannsakan, snarare avslöjar Österling en variant av catch-22: Ju oftare hon hamnar i isolering, desto argare blir hon, vilket gör att hon hamnar i isolering. Frågan är vem som ska bryta den onda cirkeln. Det nedbrutna barnet eller den förhoppningsvis utbildade statsanställda? Svaret är uppenbart, men inte för Sis, verkar det som.
Stella Österlings sommarprogram är plågsamt, valfritt och givetvis helt omöjligt att granska. Det är också en berättelse om ett myndighetsmisslyckande som måste klassas som ett av de största statliga misslyckandena de senaste åren.

Läs fler kommentarer om årets Sommar i P1-program, till exempel:
Sandra Stiskalo: Ukons Summer Talk får mig att undra vad vi håller på med – som art
Greta Schüldt: Johanna Nordströms sommarprat är mer tragiskt än komiskt
Matilda E Hanson: Cecilia Uddén behöver ingen trigger warning


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen