Sanna skriver kåseri om att fortsätta vara utomhus

Nu är det stängt ute men jag vill inte gå in. Sista dagen pratas det alltid i kön utanför porten om hur illa det är att badet stänger, men det kommer att vara sommarvarmt hela veckan och allt september kan vara så skönt.
Det är alltid likadant, det sägs att personalen på badet inte räcker till för att vara i inomhusanläggningarna och ute samtidigt.
Så du kan hitta dig själv.
Men jag går inte in (än).

I skogen en morgon när jag fortfarande oförmögen att sova, solljuset filtreras in mellan träden. Stigarna, de övergivna hallonbuskarna och alla kuperade stigar.
Vid det här tidiga tillfället träffar man oftast bara hundägare, om alls. En och annan blandras.
Närmare husen och gårdarna drar barnpapporna runt sina svarta barnvagnar; mörka under ögonen är de, fäderna, låt mammorna äntligen sova.
Om några veckor är det mörkt vid den här tiden på dygnet. Det är fortfarande ljust och man kan ha en kort kjol varje dag, men jag fryser ibland utan skjorta, trots att jag cyklar hemifrån utan. Jag hatar att kyla, men allt med långa ärmar som olika tröjor och jackor och kavajer känns deprimerande och fel och fult och jag vill inte ha dem på mig så de stannar i garderoben.
Det fina med att vara tidig semester är att man kommer tillbaka till redaktionen medan många fortfarande är lediga. Cheferna också. Ibland får man stå in som chef själv, ibland klarar man sig faktiskt utan chef, dessutom är mötena färre och kanske bidrar det till just den sommarstämning som råder då. Allt känns lättare på sommaren, du bestämmer vad du behöver bestämma, gör det som behövs som att bada lunch och äta på bryggan.
Du har känslan av en semester, inte gammal traditionell stress, kvar i kroppen.
Nu är alla tillbaka och de är verkligen inställda på att vara inne. Vissa säger att de knappt kommer ihåg hur man loggar in och då säger jag med en säker ton att det är ett gott tecken, oroa dig inte, jag säger att det skulle vara värre att logga in som om ingenting hände, som om sommaren och vattnet i sjöar har aldrig funnits. Som om utanför inte hade varit.

Men det har det och det gäller att hålla fast vid väderkänslan, hålla vinden och friluftslivet tätt intill kroppen.
Insekterna är borta nu, säger en av stammisarna i kön till badet, men det är fortfarande många fåglar och jag undrar varför.
En orädd skata hoppar för våra fötter, dess långa svans glittrande.
Läs fler serier, till exempel Sanna om hur bassänger kan ha olika hastighet – och hur lätt det kan sägas om boxning.