Titta, sa hustrun och tittade ner på den snötäckta trottoaren utanför vår port.
Det fanns en galosch, men inte vilken galosch som helst, utan en galosch av det omisskännliga slaget som bara jag verkar ha.
Till skillnad från andra galoscher består den av en gummisula med ett knappt märkbart veck på sidorna där man lägger ner skon och sedan tar av den igen lika lätt.
Köpte denna praktiska galosch i ett bitterkallt och iskallt Kanada för trettio år sedan.
Nu stod den ensam och otrampad på trottoaren och hade av allt att döma gjort sitt.
Den andra galoschen fanns kvar på andra foten eller skon, men eftersom galoscher bara kan dyka upp i par, fick den också stanna hemma.
Dessutom skulle vi till Östermalm där det är matta i trapphusen och mindre behov av galoscher.
Men med ålderns rätt hade vi missuppfattat adressen och fick vandra en halvtimme till en av de 80-årsfester som förgyller våra liv.
Vi klev in på ett enormt soffbord med tårtor, bakverk, sju sorters bullar och sju sorters kakor.
Jag fäste mig särskilt på oktobertårtan och försökte göra en liknande själv dagen efter och ta tillvara på årets återstående, lite sorgliga äpplen. Men kakan blev ett misslyckande, brände och föll sönder då allting brukar vara första gången. Hittade ett recept på novembertårta, men det var alldeles för krångligt, som andra månadstårtor, den ena krämigare, krispigare, krispigare, krispigare än den andra.
Istället checkade jag in på det stora sjukhuset för tester, blodtryck och piller. Fick kaffe och kakor där också och blev tillfrågad om mina besvär som fick mig att minnas att han fick frågan om sitt läkarbesök: ja, jag fick hosta – och lite snuva.
En kvardröjande rinnande näsa var allt jag kunde hosta upp, varför titeln på serien också kunde vara “Nysning i november”.
Läsa fler karossserier av Sävermantill exempel om en tid då det var förbjudet att parkera i stan på natten men det fanns alltid en bilplats att ringa till.
