Bakgrunden är det tragiska knivmordet på tre unga flickor i staden Southport. Den utlösande gnistan verkar enligt engelsk polis vara onlinekampanjen som pekade ut den 17-årige gärningsmannen som en asylsökande båtflykting. Att detta inte stämmer och att gärningsmannen faktiskt är född och uppvuxen i England verkar inte spela någon roll för den pöbel som nu tydligen försöker ta över landets gator.
Organisationen English Defence League, EDL, har pekats ut som huvudansvarig för upploppen. För att förstå vad som händer, och för att se de nära kopplingarna till Sverige och den europeiska extremhögerns kampanjmetoder, måste vi gå tillbaka ett femtontal år.
EDL bildades sommaren 2009. Organisationen blev snabbt känd för sina våldsamma attacker mot engelska muslimer, med övergrepp liknande förra veckans våld. Bland grundarna fanns välkända våldsverkare som Tommy Robinson, men även mer intellektuella företrädare som datateknikern och IT-miljonären Alan Lake. Medan gruppens medlemmar misshandlar folk på gatorna sammanställde Lake dödslistor över “liberala idioter”, bland dem Englands dåvarande ärkebiskop och premiärminister David Cameron. Det kommer att vara “härligt att se dem avrättas eller torteras till döds”, skrev Alan Lake.
Sverigedemokraterna, under ledning av dess dåvarande rättspolitiska talesperson Kent Ekeroth, kontaktade omedelbart EDL. Partiet, som då fortfarande inte var i riksdagen, tyckte sig se ett bra exempel på hur den fortsatta kampen kunde föras. Söndagen den 6 september 2009, under ett möte i Malmö, beskrev Alan Lake inför entusiastiska Sverigedemokrater EDL:s “lyckade” samarbete med bland annat våldsamma fotbollshuliganer. “Den genomsnittlige intellektuella hamnar gärna på sin dator, men vi har nått slutet på den vägen,” förklarade Lake, “du måste engagera dig med fler fysiska grupper.”
Framför allt betonade Lake vikten av att arbeta online. Det var det bästa sättet att starta våldet på gatorna, sa Lake, samtidigt som han betonade att detta måste göras anonymt. Inga kopplingar fick synas till de politiker eller organisationer som hetsade till gatuvåldet. “Du måste använda pseudonymer. Du måste ha fem e-postadresser. Man måste helt enkelt vara osynlig som avsändare, sammanfattade Alan Lake.
Femton år senare ser vi hur den europeiska extremhögern använder just denna taktik. I England har den förenade extremhögern byggt upp en stor digital närvaro. Även om EDL har pekats ut som ansvarig är det i själva verket en mycket bredare grupp av aktörer som via internet uppmuntrar, eller direkt hetsar till, de våldshandlingar som sedan utförs av grupper eller enskilda våldsverkare på gatunivå. Det tycker i alla fall Jacob Davey vid English Institute for Strategic Dialogue. “Alla dessa människor är sammanbundna av löst sammansatta digitala nätverk – aktiverade av djupt cyniska influenser – många av dem utanför landet – och sammansvetsade av desinformation online från okända och opålitliga källor.”
Tommy Robinson, vars riktiga namn är Stephen Yaxley-Lennon, och hans EDL har åtnjutit växande stöd de senaste åren. Så sent som den 27 juli lyckades han samla 20 000 personer i London i en av organisationens största sammankomster någonsin, mycket av mötet handlade om att hetsa upp flyktingar från Syrien. Strax efter lämnade Robinson England, för att undvika en rättsprocess, men fortsatte att sprida sitt budskap digitalt, inte minst via Facebook, som efter Elon Musks utköp igen tillät honom ett konto efter att Robinson varit blockerad sedan 2018.
Till och med Joe Mulhall, ordförande för den antifascistiska organisationen Hope not Hate, håller med forskarna som ser en mer eller mindre rak linje mellan verbalt hat på nätet och det fysiska våldet på gatan. “Den ursprungliga desinformationen och ilskan på nätet byggdes upp av individer, till exempel på X, som tidigare var förbjudna. Men från och med nu kan de delta igen.”
Mönstret upprepar sig i övriga Europa, från Tyskland och AFD till Sverigedemokraterna. Partiet har mer än uppfyllt de råd som Alan Lake gav i Malmö. Sverigedemokraterna har, som “Kalla fakta” tydligt visade, byggt upp en hel trollfabrik. Partiet har använt samma taktik i femton år. Från den anonyma nätsajten Avpixlat, som faktiskt tillverkades av partiet, till dagens välutvecklade trollfabrik. Taktiken har alltid varit densamma, baserat på en väl beprövad formel. När mängder av anonyma konton hetsar upp och förlöjligar vad de kallar “invandrare” eller “muslimer” verkar det å ena sidan som en mycket större opinion än i verkligheten ligger bakom budskapet, samtidigt som det – över tid – kan leda till samma form av våld som vi nu ser svepa över Storbritanniens städer.
Samma våld som extremhögern då kan använda politiskt.
Det är ingen slump att Sverigedemokraterna – givetvis helt anonymt – publicerar bilder där partiledaren kör in i Rinkeby sittandes på en stridsvagn med ett svärd i handen och med en groda bredvid sig som skjuter automatisk eld mot befolkningen. “Jag tycker det är jättekul”, kommenterar Åkesson, “jag skrattar fortfarande.”
“Få ut dem, få ut dem”, vrålade mobben som för några dagar sedan försökte bränna ner hotellet i Rotherham där de asylsökande, mycket riktigt, fruktade för sina liv. Det är en nästan bokstavlig översättning av parollen som till och med Sverigedemokraterna brukade ropa vid sina demonstrationer i mitten av 1990-talet “Ut med flocken!”
Det var denna fest, och under denna tid, som Jimmie Åkesson bestämde sig för att ägna sitt liv åt. Då brändes flyktinganläggningar i Sverige. Nu ser vi samma sak i England.
Historien upprepar sig.
Läs också Ola Larsmo: Lögner driver upploppen i Storbritannien
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
