”Sex nyckelområden för ett investeringslyft”

d0dba480 4775 4f29 80e8 98d0b64f9c21


Arbete är grunden för det välstånd vi ser omkring oss. Det är arbetet som har möjliggjort den produktivitetsutveckling som på drygt ett sekel har förvandlat Sverige från ett förindustriellt u-land till ett högproduktivt välfärdsland.

Samtidigt har arbetslösheten varit alldeles för hög sedan 1990-talet. Det gör att vi inte har använt alla resurser som vi haft till vårt förfogande för att ytterligare öka välståndet. Som land har vi opererat långt under fullt kapacitetsutnyttjande.
Därför är det omöjligt att dra någon annan slutsats än att den politik som har förts under de senaste decennierna för att minska arbetslösheten har varit ett misslyckande. Reformerna som skulle trycka tillbaka arbetslösheten – i form av ett mindre generöst välfärdsstöd, skärpta villkor i a-kassan, tuffare krav i sjukförsäkringen, fler tillfälliga anställningar, lägre inkomstskatter, minskad omfördelning och generellt ökad inkomstskillnad. – inte har levererat enligt sina löften.
Denna politik har därför nått vägs ände. Mer av samma löser inte problemet. Därför behövs ett reformpaket som för första gången på tre decennier erbjuder en realistisk möjlighet att uppnå det de allra flesta säger sig vilja uppnå: full sysselsättning.

Den politik som har förts under de senaste decennierna för att minska arbetslösheten har varit ett misslyckande.

Jag menar att det här paketet ska innehålla följande delar:

1. Under lång tid har de offentliga investeringarna varit otillräckliga. Det har resulterat i att vi har stora problem med ekonomins grundläggande funktioner, inte minst i form av vägar och järnvägar, vatten och avlopp, energi och bostäder. Men det handlar också om klimatförändringar, civilt och militärt försvar och 5G.

För att komma till rätta med denna investeringsskuld bör politikerna under ett antal år luckra upp reglerna för det finanspolitiska ramverket och låna till investeringarna. Det viktigaste i denna förändring är inte den exakta andelen av BNP som statsskulden ska uppgå till i framtiden, utan att perspektivet flyttas från budgetteknik till samhälleliga behov.

2. Investeringslyftet bör åtföljas av en bred utbildningssatsning. Anledningen är enkel: annars är risken uppenbar att den ökade efterfrågan på arbetskraft leder till onödiga flaskhalsar och ännu större brist på arbetskraft.

Foto: Magnus Hallgren

Satsningen ska fokusera på det trasiga skolsystemet som sådant och alla nyanlända svenskar, men också på att radikalt öka det arbetsmarknadsrelevanta utbildningsinnehållet i arbetsmarknadspolitiken.

Finansieringen av högre utbildning, som har urholkats sedan 1990-talet, måste upphöra. De förhandlade utbildningsdelarna i arbetsmarknadens parters lastnings- och omställningsavtal ska sjösättas inklusive nödvändiga resurser.

3. De ökade investeringarna bör åtföljas av ökade resurser till välfärden. Samspelet mellan dessa välfärdstjänster och de hårda satsningarna är central. Utan en utökad public service, som bäddar in investeringarna i ett fungerande samhälle, kommer investeringsboomen att bli värre än vad som kunde ha blivit fallet.

Utan en utökad public service, som bäddar in investeringarna i ett fungerande samhälle, kommer investeringsboomen att bli värre än vad som kunde ha blivit fallet.

På många orter där företag har startat eller är redo att investera – till exempel i Skellefteå och Ludvika – saknas bostäder och offentlig service för att ta emot den arbetskraft som behövs.

4. Investeringslyftet bör åtföljas av ett intensifierat arbete för att öka konkurrensen. På så sätt kan vi hålla tillbaka inflationen och förlänga den expansion av ekonomin som investeringarna möjliggör.

De kroniska problemen med byggsektorn, bankerna och dagligvaruhandeln är uppenbara, men det handlar lika mycket om att skärpa och snabba på tillsynen på generell nivå. Ändrad lagstiftning kan behövas. I detta ingår också att ta hänsyn till den forskning som visar att svag konkurrens mellan arbetsgivare om de anställda tenderar att leda till ineffektivt låga löner.

5. Investeringsökningarna bör åtföljas av att de fackliga organisationerna fortsätter att driva på en ansvarsfull lönebildning. I takt med att investeringarna tar fart och efterfrågan på arbetskraft ökar kommer det att vara frestande att dra nytta av detta på kort sikt. Men det blir avgörande att hålla fast vid den nuvarande synen att ekonomins löneutrymme bestäms av produktivitetstillväxten och Riksbankens inflationsmål.

De senaste årens inflationskris har lett till att löntagarnas andel av ekonomin är historiskt låg.

Detta säkerställer att löne-prisspiraler inte uppstår. De senaste årens inflationskris har lett till att löntagarnas andel av ekonomin är historiskt låg. Alla tjänar på att det återgår till sin normala nivå.

6. Investeringslyftet bör åtföljas av att fack och arbetsgivare diskuterar sig fram till en gemensam lista över de viktigaste investeringsbehoven. Med en sådan lista tillmötesgår man regering och riksdag. Listan diskuteras på ett ordnat sätt, med stöd av oberoende experter. På så sätt skapas bättre förutsättningar för kloka avvägningar, effektiv samordning och för politiker att fatta beslut som återställer ett långsiktigt ansvar för ekonomin.

Ett investeringslyft är klart nödvändigt, men långt ifrån tillräckligt. Om vi ​​ska ge oss själva chansen att sänka arbetslösheten till en hygglig nivå, samtidigt som vi säkrar en fortsatt högproduktiv ekonomi, krävs ett brett synsätt som omfattar många sociala och politiska områden.
De punkter som föreslagits ovan kan ligga till grund för en fördjupad diskussion om Sveriges framtid – om hur vi använder alla tillgängliga resurser för att skapa bättre förutsättningar för fler att, inom klimatets gränser, leva ett gott liv.
Detta nya samhällskontrakt borde handla om Almedalsveckan.
Läs fler artiklar från DN Debatt.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen