I dag är Richard Jomshof kallad till förhör och ska enligt egen utsago delges misstanke om hets mot folkgrupp. Jomshof har delat och spridit material om X som skulle kunna rubriceras som hets mot folkgrupp.

Tyvärr använder många medier, inklusive SVT, ordet “satirtecknade serier” om bilderna. Vilket är ett självklart ord att använda om man är sverigedemokrat och vill fly rättvisan.

Men för media att kalla det material Jomshof spred för “satir” är att konstatera att det inte alls handlar om hets mot folkgrupp, utan just om satir, kanske till och med om någon form av yttrandefrihetskamp à la Charlie Hebdo i Frankrike .

Även om det handlar om att sprida rasistisk och islamofobisk propaganda.

Extremhögern jag Sverige fungerar så här. Tecknat material används för att det fungerar för de väljargrupper du vill nå. Du använder memes och du är också generellt bra på att hålla dig precis inom lagens gränser.

Det talas om att skicka oliktänkande till Finspång. Det är inget dödshot enligt svensk lag, men alla som får orden riktade mot dem vet att det innebär att avsändaren önskar att du ska avrättas.

“Det var bara ett skämt” används på samma sätt av Sverigedemokraterna och andra inom extremhögern som det används av skolgårdsmobbare. Och alla vet att det faktiskt inte är ett skämt. Eller satir.

Ritningarna Jomshof har spridit sig är inte satir, de skildrar Sverigedemokraternas syn på dem som kommer till Sverige. Det är förklädd till humor, men i grunden är det inte detta. Avsändaren är Richard Jomshof och materialet är rasistiskt.

Men juridiskt är det högst oklart om det material Jomshof spred ska klassas som hets mot folkgrupp. De balanserar på kanten. Yttrandefriheten har gränser, men yttrandefriheten är också grundlagsskyddad. Gränserna är och måste vara vida och en demokrati måste kunna hantera även djupt osmakliga budskap och hårda uttalanden. Och tecknade serier med rasistiskt innehåll.

Men även om materialet Richard Jomshof spred skulle vara lagligt att sprida, det handlar inte i första hand om juridik. Det handlar istället om huruvida Richard Jomshof är en lämplig företrädare för Sverige.

Svaret på den frågan är utan tvekan nej. Det är djupt olämpligt att en av Sveriges högst uppsatta politiker i rollen som ordförande i justitieutskottet delar material så grovt att en utredning nu inleds om huruvida Jomshof gjort sig skyldig till brottet hets mot folkgrupp eller inte. . Den sortens misstankar hade gjort företrädare i vilket annat parti som helst i riksdagen olämpliga för sin position. Så är det inte när det gäller Sverigedemokraterna. Jomshof tar nu bara en paus.

Men det är olämpligt att Sverige representeras av Jomshof och att justitieutskottets ordförande ens framträder i den här typen av sammanhang. Dessutom för brott som handlar om demokratins kärna, om missbruk av våra demokratiska rättigheter, om vårt förhållningssätt till varandra i Sverige, om svenska värderingar.

av Sverigedemokraterna propagandamaskineriet arbetar redan i full fart för att framställa Jomshof som en frihetskämpe. Någon som säger det vågar ingen annan. Som riskerar att bli dömd av domstolen för sin modiga kamp.

Men att attackera asylsökande och andra utsatta grupper är inte någon form av modig frihetskamp. Det sparkar med en stålkåpa rakt ner.

Sverigedemokraternas världsbild är tydlig. De hyser ett ideologiskt hat mot islam. Jomshof är och har kanske varit tydligast med det.

Moderaterna har hittills varit svårfångade, Sverigedemokraterna vet att de kan göra och säga vad de vill, men SD är inte Ulf Kristersson statsminister.

Så Kristersson har inte så mycket att säga om att Jomshof ska förhöras i dag och ska enligt honom själv åtalas för brott. På måndagen sa Kristersson som vanligt att han inte har någon åsikt. Och detta påverkar naturligtvis inte samarbetet.

Det gör Kristersson till den svagaste statsminister Sverige har haft. Gjord till statsminister av ett parti som hetsar mot Sveriges muslimer och därmed delar av vår egen befolkning.