Sverigeaktuella Baxter Dury: ”Jag är en skör snöflinga”

9dfee193 d2bb 4184 86f3 f25cc1d11882


Det är förstås obehagligt att börja med döden. Men i Baxter Durys fall är det relevant. När pappan Ian Dury – legendarisk popstjärna med hits som “Sex & drugs & rock & roll” och “Hit me with your rhythm stick” – begravdes 2000, endast 57 år gammal, var det första gången som Baxter talade offentligt . Han sjöng sin fars sång “Min gamle man” i kyrkan. Två år senare gjorde Baxter Dury sin albumdebut och sedan dess har han släppt sex album, det senaste förra året: “I thought I was better than you”.
Det är inte den typiska artisten som uppträder på Debaser i Stockholm på fredagskvällen. Baxter Durys talade, dekadenta berättelser i halvbred cockney omges av allt från franskt sextiotal till electronica och hiphop. Ofta med en blaserad kör som kör refrängerna. Tidningen Guardian har beskrivit hans musik som “Serge Gainsbourg blandad med skådespelaren Ray Winstone och backad av chill out-duon Air”. Blandningen av ingredienser kan vara ett resultat av den brokiga uppväxten. Han var åtminstone till hälften uppvuxen i sin far Ians fullständigt kaotiska hem i Hammersmith, London. Om detta, om alla existenser som passerade revy där och om att försöka hitta sin egen värld, till exempel genom hiphop, har han skrivit memoarboken “Chaise longue”, som kom ut 2021.
– Jag skrev boken av två anledningar. Dels var det lockdown, jag hade inga musikuppdrag och behövde något att fokusera på. Dels hade det också blivit nödvändigt för mig att reda ut mina uppväxtår, säger Baxter Dury via Zoom från sin lägenhet i London, just den som hans pappa en gång hyrde och där lille Baxter tilldelades “en ruttnande gammal schäslong” i vardagsrummet som säng.
– Jag har haft min bisarra barndom ständigt närvarande, jag har minnen av vissa saker och har fantiserat om andra. När allt kommer omkring förvandlar människor med extrem bakgrund dem ofta till ett slags middagsbjudning, så jag behövde rama in min skitsnack, är det vettigt?

Lille Baxter Dury på omslaget till pappa Ians album

Bild 1 av 2

Baxter Durys barndoms memoarer

Bild 2 av 2

Visst låter det rimligt. “Schäslong” är en annorlunda, och bra, skildring av en dysfunktionell uppväxt i ett London som vibrerade av kreativa freaks. Inte minst pappa Ian och hans följe, där alkohol och droger flödade dag och natt i lägenheten.

Baxter själv var ingenting modellbarn, precis, och kan ha det brittiska rekordet för frånvaro på alla skolor som både pappa och mamma Betty försökte få honom att gå på. En framträdande roll i boken spelas också av Ian Durys chaufför, livvakt och revolverman med sina egna fingrar djupt i krutpåsen – kraftpaketet “Sulphate Strangler”, kallad Pete Rush – som tilldelades jobbet som grovt olämplig barnvakt för Baxter.
– Jag ville verkligen inte skriva en memoarbok om pappa och hans musik, “the power of rock’n’roll” eller sånt skit. Men London var då en kulturell smältdegel och det sammanföll med min barndom. Så jag ser boken lite som en generationsberättelse, säger han.
Han är en berättare, Baxter Dury. På det senaste albumet kommer många figurer från uppväxten igen, blandat med hans patenterade kommentarer om människor som tror sig veta vem han är, hur han är.

89777fe8 7692 401c 8132 476435734bbe

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

– Ja, “jag trodde jag var bättre än du” kan ses som ett eko av boken och därmed min bakgrund. Dessutom hade jag inget annat att skriva låtar om. Det är det där med att bli äldre, nya upplevelser stämmer inte längre med det man vill berätta om i en låt, säger 52-åringen och skrattar snett.
Detta är inte ovanligt natt eller tidig gryning i Baxter Durys sånger där berättaren har gått vilse. Men också en stoisk humor. Den som vill få en snabb bild av Baxter Durys uttryck kan ha nytta av att lyssna på låten “Happy soup” från 2010.
– Vad roligt att du nämner det. Det är den enda av mina äldre låtar som jag fortfarande framför live. Det är sånt som bara har fötts ur… ja, livet. Jag är väldigt stolt över det och det fångar vem jag är.
– Och vad är det då? Min musik tenderar att låta lite som ett mörkt filmljudspår till historien om en förvirrad man i en situation han inte riktigt kan hantera. Ja, det är en ödslighet där, en nattlig känsla. Men det är bara så det kommer fram, jag är lika mycket en hemmavarande pappa som går ut med hunden, säger han och låter en lurvig figur i soffan komma till syne.

b211ad35 1c0f 4ede bc20 c2b780fd504e

Han säger det själv: film soundtrack. Med tanke på att hans videor också ofta bär filmiska kvaliteter, undrar man: har han inte en film inom sig? Han har redan historien, plus studier i ämnet.
– Jo, jag tänker på film varje dag, ser saker filmiskt, och jag studerade filmskapande på NYU på nittiotalet. Det var ingen lång kurs men jag var besatt. Jag tror dock inte att jag har disciplinen, modet eller tålamodet att göra en film. De håller på att utveckla en tv-serie baserad på min bok nu och jag kan se vilket jävligt komplicerat jobb det är, säger han.
– Det handlar nog bara om att skriva. Men inte ens skrivandet… ja, jag har kontrakt på en ny bok, de vill ha en uppföljare till “Schäslong” som slutar med att jag är 22. Men jag har absolut inget intresse av att skriva om en man, och jag har verkligen inte om musik. Vem bryr sig om hur jag gick tillväga för att spela in ett album 2008? Nej! Inte jag heller.

Finns det ingen deadline i kontraktet?
– Jo då, det gick ut för två år sedan. LOL.
Nej, Baxter Dury är långt ifrån en karriärist. Om något annat ska läggas till hans stil är det säkert en surmulen cynism, ett avståndstagande från hela branschen. Framför allt till kändisvärlden.
– Du vet, jag växte upp i musikbranschen. Jag har sett så många aspekter av det. Kanske är detta ointresse av att försöka vara någon det som faktiskt gör mig till någon, om du förstår?
– Du kan bara gå din egen väg, försök ta avstånd från den du jämförs med, i mitt fall min pappa. Jag vet vem jag är, vilka mina styrkor och svagheter är. Och det finns inga fördelar med att vara känd, det är en grym värld, ett odjur som kan vända sig mot dig när som helst.

Baxter Dury är noga med klädstilen, men den kan vara lite skev.

Bild 1 av 3

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

En sak är dock Baxter Dury väldigt försiktigt. Stil. Han gillar att bära välsittande kostymer, även slipsar. Säkert lite på fri fot, som en kontorsarbetare som har varit lite för länge på en aw och vaknat i en grind.
– Ja, ja, men se här, säger han och sträcker fram ett träningsbyxklädd knä. Jag skulle inte vilja bli fotograferad en tisdag morgon. Men visst, jag tycker att det är viktigt att vara snygg när jag uppträder, kanske man kan säga att jag går in i karaktären?
Vad tycker du om att turnera?
– Jag gillar att uppträda, men jag är en skör snöflinga av en man och har svårt både med turbulens i luften och med att ta bussen. Jag brukar försöka ta tåget när bandet får åka runt i en buss, haha, men inte så mycket att de tycker att jag är en gudomlig åsna. Men jag gillar tåg väldigt mycket, tyvärr fungerar de aldrig i England….

Det gör de inte i Sverige heller.
– Inte? Jag trodde att allt fungerade i Sverige. Det ska i alla fall bli väldigt trevligt att komma till Stockholm. Jag har bara varit i Malmö en gång med min pappa och det var förstås en katastrof.

Fakta.Baxter Dury

Född: 1971 i Buckinghamshire, Storbritannien. Son till konstnären Ian Dury och konstnären Elizabeth Rathmell.

Familj: Sonen Kosmo.

Albumdebuter med “Len Parrot’s memorial lift” 2002. Har sedan dess släppt sex studioalbum. Den senaste, “Jag trodde att jag var bättre än du”, släpptes 2023.

Har skrivit blivande memoarboken “Chaise longue” (2021), som kommer att få en uppföljare – om han orkar.

Uppträder med fullt band på Debaser i Stockholm fredagen den 12 juli.


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen