I en tidigare produktion, “36 dagar på gatan”, gick han in i ett liv som hemlös. Filmen vann pris på Kristallen för bästa fakta- och samhällsprogram 2019.
Detta projekt ställde delvis andra krav och inspelningen föregicks av långa förberedelser: Kriminalvården är omgärdad av ett strikt regelverk och flera nivåer av sekretess. Efter diskussioner mellan produktionsbolaget ITV och Kriminalvården kom man överens om villkoren. En riskanalys gjordes för vilka svårigheter som kunde uppstå, till exempel kring säkerhet och hot. Det var viktigt att allt deltagande från interner och personal var frivilligt.
“30 dagar i fängelse” sändes i maj. Tittaren kommer särskilt nära några av de intagna. En av dem är 33-årige David. Serien beskriver hur en slags vänskap utvecklas mellan journalisten och David, och när han släpps efter avtjänat straff står det ett känslosamt farväl vid portarna.
De håller kontakten, i seriens sista avsnitt har David återvänt till ett liv utan eget hem. Hans möten med socialtjänsten har inte blivit av.
Kontakten fortsätter även efter avslutad inspelning i våras. Davids fall har berört Christoffer Hjalmarsson personligen och i juli skriver han på Facebook: “Det gör ont. Samma smärta varje gång… Jag försöker krama dig, du har gått ner i vikt… Aldrig i hela mitt liv. Jag kan” har inte råd att förlora en annan person som jag älskar”. Bredvid inlägget finns hjärtan och bilder på David. I augusti beskriver han i ett annat inlägg en innerlig relation, men skriver att hans eget utrymme att hjälpa till är begränsat.
David har sedan han vart 18:e år dömdes för flera våldsbrott, inklusive grov misshandel. Han har även funnits skyldig till skadegörelse och rån, för att ha dödat en hund och hotat en chefredaktör och en åklagare. Han har förbjudits att kontakta flera personer. Så sent som i april dömdes han bland annat för brott mot knivlagen.
Mats Lundblad, seriens projektledare på SVT, som beställt produktionen, tycker att det är bra att Christoffer Hjalmarsson har hållit kontakten:
– Det är viktigt att visa att vi inte utnyttjar dem vi porträtterar. De är också människor som kan behöva relationer. Det är en svår roll att både dokumentera människor och engagera sig i dem och för en SVT-anställd finns det gränser för vad man kan göra. Att hjälpa till med professionella kontakter – vilket är vad det handlar om här, som jag förstår det – jag tror att man klarar det.
Mats Lundblad ser en skillnad mellan den nivå av personligt engagemang som ryms inom det journalistiska uppdraget i nyhets- och undersökande journalistik å ena sidan och personlig dokumentär gestaltning å andra sidan.
– Där är en nära relation till deltagarna ofta en förutsättning för att skildra deras situation och det kanske inte är möjligt eller försvarligt att avbryta den relationen så fort kameran stängs av.
Det finns flera fall när journalister etablerade privata kontakter med personer som de bevakat eller rapporterat om. 2021 uppmärksammades att en reporter på Sveriges Radio hade en privat relation med en misstänkt islamist, som Säpo ansåg vara en säkerhetsrisk. Reportern stannade kort därefter på Ekot. Under arbetet med en dokumentär om flyktingar 2015 hjälpte tre SVT-anställda en syrisk pojke att ta sig till Sverige. De dömdes för människohandel. En reporter på DN avslöjades nyligen för att ha fört över pengar till ett konto som polisen misstänker kontrolleras av en gängkriminell som reportern tidigare haft kontakt med i tjänsten. Reportern har slutat på DN.
Christoffer Hjalmarsson berättar att han under många år har hållit kontakten med människor han följt länge.
– För mig är det livsviktigt och ett ansvar, i det här fallet gentemot de intagna. Det är människor som ofta saknar förtroende för myndigheter, rättsväsendet eller media och att komma nära dem är ett privilegium.
Metoden i serien, fortsätter han, är att leva sida vid sida och att en närmare och ömsesidig relation utvecklas är naturligt. Han har aldrig tänkt släppa det, men menar att det inte alltid är lätt att dra gränser.
– Jag skulle till exempel inte samla in pengar. Jag har köpt pizza till David när vi har träffats, och förmedlat en kontakt med en person som kunde hjälpa honom.
Christoffer Hjalmarsson berättar att många tittare hörde av sig när förra avsnittet sändes, undrade hur det gick och ville hjälpa till. Han har själv börjat fundera på att göra en uppföljningsfilm.
Journalisten och före Medieombudsman Ola Sigvardsson, som inte sett serien, menar generellt att alla journalister i första hand måste vägledas av en sak:
– Vem är klienten? Det är betraktaren, läsaren, lyssnaren. På den här punkten är jag fundamentalist, men du lämnar din roll när du engagerar dig. På ett mänskligt plan är det förståeligt, men i rollen som journalist bör man avstå från att bli aktivist. Du riskerar både medias och din egen trovärdighet. Det kan låta cyniskt, men jag tror att det är viktigt att hålla på.
Att komma nära andra människor kan säkert vara en del av jobbet, utvecklar Ola Sigvardsson resonemanget, men när arbetet med en anmälan är över bör man avsluta relationen.
– En journalist ska veta var gränserna går för ens uppdrag.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
