Och håll i hatten, för nu är det männens tur att göra samma sorts förödande kroppspositiva saltomortal. Termen “short king” lanserades av den amerikanske komikern Jaboukie Young-White sommaren 2018, dvs. en klassisk melodramatisk tumult i sociala medier.
“Jag är så trött på att “kort” används som en förolämpning”, skrev han och listade några stiliga korta kändisar och tillade: “Korta kungar är fiender till kroppsnegativitet, och jag kommer för alltid att vara stolt över att försvara dem.”
Intressanta fakta som jag, ni undersökande grävare, har lyckats ösa på om Jaboukie Young-White: Själv är han 175 centimeter lång. Vilket är den exakta medelhöjden för en amerikansk hane. Men hans budskap slog an. Korta kungar! Internet anammade uttrycket och sedan dess har det använts på ett skämtsamt men innerligt sätt.
Han kompenserar för detta genom att betona hur fullständigt besatt han är av sin korta kroppsbyggnad.
Nu har det äntligen även nått svensk public service som lät dokusåpadeltagaren Theo Pokorny “utreda” “ämnet” i en “dokumentär” med titeln “Jag vill bli en kort kung” (SVT 21/8). Själv är han 174 centimeter lång, det vill säga inte särskilt kort. Han kompenserar för detta genom att betona hur fullständigt besatt han är av sin korta kroppsbyggnad. Han klättrar med en lång kändis. Han spelar basket med en kort kändis. Han är på en gapig podcast med ett par kvinnor som säger att korta killar kan dra åt helvete.
Detta är inte upplyftande tv för någon. Inte för män i allmänhet, och speciellt inte för män som faktiskt är riktigt korta. Inte för mig heller, en kvinna på 164,5 centimeter som också är en representant för allmänheten som gärna vill se något roligt och intressant och gärna intelligent.
Visst, jag förstår det. Det kan det vara tuff för korta män. En forskare flimrar förbi och säger att de har svårare att få jobb, att de har lägre lön, att de har svårare att hitta en partner. Dejtingapparna ställer hektiska krav på att ange kön, ålder och längd, och kvinnornas presentationer säger saker som “bara vara lång”.
Ett sätt att hantera det är att tänka som programledaren David Sundin, 170 centimeter lång: “Jag är den här lilla killen, vad kan jag göra med den?” Godmodigt spela de handfulla kort som livet har gett dig. Ett annat sätt är att inse att människor som ökar sin längd så infernaliskt är ointressanta. Vilket för övrigt även gäller den som knådar för egen del.
Ja, jag hoppas och tror att folk överlag är trötta på kroppsfixeringen. Att vi går mot nya tider, där allt inte är så noggrant. Timmarna går, årstiderna skiftar, vi tittar lite i alla fall. Du måste bara börja bära den.
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.