På plats under Paralympics i Paris har man också valt att göra den långa resan från deltagarbyn för att träna på banan.
– På andra internationella tävlingar tävlar Anna bara i sin klass (C3) och där har hon vunnit alla världscuptävlingar de senaste två åren. Här tävlar vi med två andra klasser (C1 och C2) som tävlar med en faktor (tidsminskning) och vi visste att det skulle bli extremt tufft att tävla om en medalj här, men vi lyckades – om än med tre tiondelars marginal, säger en glad förbundskapten efter det körde Anna Beck hem ett brons.
De hade identifierat de sista tre kilometerna av den 14,2 kilometer långa tempobanan som nyckel.
Michael Lindgren var den sista timern.
– Där hade hon en tvåa upp till trean, så hon vände på det de sista kilometrarna.
– Det är en ganska tuff backe, den sista här uppe – där man verkligen kan göra saker, och när man kommer upp här på planen kan man ändra fart.
Efter avslutad berättade Anna Beck själv att hon kände sig helt utmattad när hon nådde sista backen.
– Det var bra coachning från Philip (Lindau, tränare) i bilen. Vi kör radiokommunikation med Anna hela vägen, och vi visste att om hon låg efter eller det var tajt där så fanns det en möjlighet för henne att göra något, säger Lindgren.
Trots trötta muskler tog den svenska cyklisten till sig Lindaus uppmaning att åka allt hon hade i den där tuffa sista 850-metersstigningen, för under den sista platta kilometern mot mål var hon vittrad.
– Jag såg att jag närmade mig tjejen som kom fyra, så jag tog henne i sista kurvan och det var så skönt att komma i mål före henne, säger Anna Beck.
Läs mer:
Anna Beck tar Sveriges första medalj i Paralympics: Ett löfte till min cancerdrabbade bror
Upptäck mer från idag nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
