Tim Burtons ”Beetlejuice, Beetlejuice” öppnar Venedig.

Åttiotalet fortsätter att vara filmvärldens “förlorade paradis”. En till synes outgrundlig källa till nostalgi att ösa ur. Här är till exempel Indiana Jones, Alien och Mad Max för att prata om några hållbara koncept. Den enormt populära, spöklika familjefilmen “Beetlejuice” från 1988, som fortfarande har en stor fanskara, är inget undantag.

Förhoppningarna om en cross-generation box office hit i höst är höga i Hollywood. Chansen finns. Festivalöppnaren är en ovanligt livlig och rolig återgång till den speciella, bullriga andevärlden med ett starkt kvinnligt tema, storslagna musiknummer och mysiga “hemgjorda” dockanimationer.

För Tim Burton det handlade aldrig om pengar. “Beetlejuice, Beetlejuice” var ett sätt att hitta “hem” igen.
– Jag har känt mig lite desillusionerad av filmbranschen ett tag och dessutom varit ganska vilsen i livet. Jag kände att om jag skulle göra något nytt så måste det komma från hjärtat. Det måste vara personligt. Det handlade aldrig om pengar. Jag såg faktiskt inte ens om den gamla filmen innan vi startade den här, säger Burton, som träffade pressen direkt efter första visningen, omgiven av både nya och gamla medlemmar av sin brokiga filmfamilj.
Michael Keaton, som återupptar sin roll som det anarkistiska spöket och exorcisten Beetlejuice, finns på plats, liksom Catherine O’Hara och Winona Ryder (styvmor och sur goth-tonåring Lydia i föregående film). Nya medlemmar i Burton-klanen inkluderar Willem Dafoe, som spelar en identitetsutmanad skådespelare/polis, samt den italienska skådespelerskan Monica Bellucci, som spelar en monstruös, hämndlysten femme fatale vid namn Delores.
Den yngsta nykomlingen Jenna Ortega, också på scen, har spelat en speciell roll i Tim Burtons beslut att återinträda i det gamla spökhuset. Hon spelar i succéserien “Wednesday” vars första säsong kom 2022. I nya “Beetlejuice, Beetlejuice” spelar hon den dystra Astrid, Ryders karaktärs dotter, som inte gillar att hennes mamma sålde ut sin förmåga att se spöken. En skådespelare och en serie som hjälpte till att höja Burtons humör och indirekt ledde till “Beetlejuice Beetlejuice”.

– Jag, Michael och Winona hade pratat om en uppföljare då och då genom åren men jag var osäker, säger Burton och tillägger att det var avgörande att han fick mycket ny energi av att göra “Wednesday”.
– Att vandra runt bergen i Karpaterna gör något speciellt med en, säger han och ler åt minnen från den inspelningen.

Michael Keaton, som också arbetade med Burton i två “Batman”-filmer på nittiotalet, hyllar originaliteten hos sin gamla följeslagare.
– Det är en underdrift att säga att världen i den här filmen är unik. Det finns många underbara filmer, men de är ofta inspirerade av andra, till exempel Fellini eller Kurosawa. Man får så få möjligheter som skådespelare att vara med i något som är 100 procent original, säger Keaton, som skämtar om hur hans karaktär inte har utvecklats utan är samma galna rebell och icke-pk-person.

– Men visst har Beetlejuice blivit mer sårbar, eftersom den enda personen han är livrädd för, gumman Delores, är tillbaka och på krigsstigen.
Den där Tim Burtons ny livskamrat är precis Monica Bellucci har målat upp sig själv på den nya filmen, som innehåller en hel del berättarröster på klingande italienska.
– Jag har alltid drömt om att bli en italiensk skräckregissör, ​​haha. Jag älskar regissörer som Mario Bava och Dario Argento och jag är ett stort fan av dubbade filmer också. Det var också en del av hela projektet, att få in en massa saker som jag själv brinner för.
I båda filmerna frammanas Michael Keatons smutsiga sminkspöke med burrigt hår och ikonisk randig kostym av någon som skramlar hans namn tre gånger. Men Tim Burton tänker inte göra det.
– Eftersom det går 35 år mellan varje film skulle jag vara över hundra då. Ja, det kanske skulle vara möjligt med tanke på de medicinska framstegen… Men ändå, nej, det blir inte en tredje.

Läs mer om film i DN och fler texter av Helena Lindblad
Helena Lindblad: Transformationsartisterna Lady Gaga och Daniel Craig är wild cards i årets Venedigspel