Vi står på Donaus strand och tittar upp. På bron över floden reser sig en ensam pylon – allra högst upp har ett flygande tefat landat! Så plötsligt lyser en rad blålila lampor på fatet. Stilen är retro-science fiction, det känns som att någon eller något inne i fatet tittar på oss. Bron, som nu är ett av Bratislavas mest kända landmärken, stod färdig 1972 och byggdes för att hedra motståndsrörelsen under andra världskriget. Den blev snabbt känd som UFO-bron och är nu en av stadens turistattraktioner. Färgen på lamporna signalerar vädret för nästa dag – gult betyder sol, blått betyder regn, grönt betyder molnigt och rött betyder starka vindar och stormar.

Bratislava har mycket att erbjuda för den som är nyfiken på historia och arkitektur. Vi bor på Skaritz, ett hotell som ligger i den historiska kärnan, vilket är en bra utgångspunkt för att utforska staden. Nästan allt finns inom gångavstånd, och vi börjar första morgonen med en promenad. Bratislava grundades på 1200-talet och var med sitt läge en viktig stad i kungariket Ungern, vilket är synligt i många skikt av historien. Gatorna slingrar sig mellan byggnader från medeltiden till renässansen och jugend. Det mesta har renoverats i den helt bilfria stadskärnan, även om vissa hus fortfarande är spruckna och förfallna. På kullen i väster skymtar Bratislavas slott, mestadels byggt i barockstil men med en grund från 800-talet.

Här finns det gott om kaféer, barer och restauranger, och vi slår oss ner vid uteserveringen på den lokala kedjan KePs café för en cappuccino och en nybakad croissant. Både lokalbefolkningen och turister trivs här, många sitter länge. Soliga eftermiddagar fylls borden med proseccodrycker och olika typer av sprits.
Som ofta är fallet finns mycket av det mest autentiska att hitta en bit utanför turistdistrikten, så vi tar oss igenom den imponerande stadsporten från 1300-talet, Sankt Mikaels torn. Lite norrut ligger Frihetstorget, Námestie Slobody, en öppen plats omgiven av funktionella höghus från kommunisttiden. Det är fyrkantigt och stramt, men i mitten sitter den nyligen renoverade fontänen, en riktig badass. Den tolv ton tunga stålskulpturen är formad som en lindblomma och skimrar i solen. Fontänen invigdes 1980 och är fortfarande en av de största i sitt slag.

Strax norr om Frihetstorget är det slovakiska radiohuset. Huset har formen av en upp och nervänd pyramid, en mycket experimentell byggnad för sin tid. Byggprojektet påbörjades 1967 och avslutades först 1983. Radiohuset, som fått både lovord och beröm och till och med listades som en av världens fulaste byggnader, utsågs 2017 till slovakiskt kulturarv.

Vi känner att det är dags att vila fötterna och sikta på kaffe. Precis som flera av de centraleuropeiska länderna är Slovakien ett riktigt konditoriland med massor av konditorier och minst lika många kaféer. En av de bättre tårtmakarna är Fertucha Grösslingová, som ligger på en grändkantad gata mitt emot en enorm gul jugendgymnasium. Inne i konditoriet är det modernt och ljust, utanför står några bord inklämda på en uteservering under träden. Som alltid när vi inte helt förstår språket är det svårt att välja tårta, men vi har fastnat för en liten godbit med sockerkaksbotten, vaniljkräm och maräng på toppen som kallas obliz prst – vilket direkt översatt mycket träffande betyder “slicka fingret”.

Och på tal om kakor, bara ett kvarter bort ligger en av de kanske mest unika kyrkorna vi sett, St. Elizabeths kyrka, även känd som Blå kyrkan. Den byggdes i början av 1900-talet i jugendstil och har en karaktäristisk blå fasad med vita detaljer prydda med skimrande glasmosaiker i blått och silver. På avstånd ser det ut som om det var täckt av marsipan med sin himmelsblå färg, när man kommer nära kan man se de kristalllika detaljerna som vrider sig och slingrar sig mot himlen.

I Bratislava finns ölen billig, den mest kända är Zlaty Bazant som ofta finns på fat och har en gyllene fasan som symbol. Öl finns i princip överallt – leta bara efter texten Pivo (öl på slovakiska) eller Pivovar (bryggeri) så har du kommit till rätt plats. Men även om öl dominerar så har även vin producerats under lång tid och har vinproducenter som vunnit flera prestigefyllda priser. Det bästa sättet att prova slovakiska viner är att besöka en av de många vinbarerna. Vi smyger in på Viecha naturální vinárov med ett stort urval av lokala naturviner på glas. Det mest kända slovakiska vinet för oss svenskar är nog det söta Tokajern som passar bäst till efterrätter, men Slovakien producerar allt från vit Riesling och Grüner Veltliner till röd Blaufränkisch och Cabernet Sauvignon. Vi provar flera olika sorter och ett härligt parfymerat apelsinvin med eftersmak av äpple. Till det blir det en generös ostbricka med oliver, dadlar, soltorkade tomater och olika sorters marmelad. Trots mängden mat och dryck är det inte dyrt. Nu är vi också en bit från turistområdena och då sjunker priserna ytterligare. Vinbaren ligger på utsidan av den gamla stora saluhallen i sällskap med en rad andra mindre barer, hantverksbryggerier och restauranger som alla nås utifrån. När mörkret faller tilltar surret och längst fram tänds ljusslingor i träden ovanför en stor uteservering. Publiken är blandad men gärna ung, lokal och trendmedveten.

Intill ligger det moderna konstgalleriet Galéria Nedbalka, inriktat på modern konst och slovakiska konstnärer. Bakom en relativt oansenlig gammal entré finns fem moderna runda våningar med ett atrium i mitten. Det mesta som visas är målningar och skulpturer och när vi kommer fram är den lägre nivån upptagen av vinnarna i en tävling för unga konstnärer. Vår guide avslöjar att det har varit en del diskussion om de nya bilderna, som kanske till viss del visar en glimt av nuet. Det är en spännande plats där konsten kommer till sin rätt. Vi tar turen uppifrån och ner, som också är i kronologisk ordning.
Men det är inte bara på gallerier som konst kan ta plats. Gatuskulpturer kan ses här och överallt i hela staden, många med en stor dos humor. Mest känd är den gamle mannen som kryper ut ur en gatubrunn, men vår favorit är statyn som föreställer komikern och radiovärden Julius Satinsky. Följer du statyns pekfinger ser du ett stort öra mitt på väggen som en symbol för alla som lyssnat på Julius Satinskys radioprogram.

All promenad kräver matintag, tur då att den slovakiska maten ofta är både rejäl och vällagad. Bäst är det på traditionella platser och efter ett tips åker vi till Modrá Hviezda, den blå stjärnan, som ligger nära slottet. Restaurangen ligger delvis i gamla källarvalv och har drivits av samma familj i 50 år. Vi äter aromatisk ankconsommé, rödbetsstrudel med färskost och till efterrätt dumplings med smör, socker och vallmofrön. Allt är verkligen väldigt bra. I valven bredvid skrattar det så att det ekar. Det blir nog en öl till.

Här hittar du våra reserapporter.