Jag sätter mig på elcykeln och rullar ner till den väntande knallgula bilfärjan. Jag befinner mig i Gustavs utanför Åbo och ska precis ge mig ut på första etappen av min resa runt Åbo skärgård.

Det första som slår mig är hur välorganiserat och lätt det är att ta sig runt här. Inte minst på den rutt jag valde – Skärgårdens Ringväg, en turistvänlig och välskyltad rutt med vägar och färjelinjer som gör en vidsträckt cirkel runt en stor del av skärgården.
Färjan skakar av ett hum och ger sig iväg. Jag går upp för trappan till övre däck och får en första överblick över övärlden. Naturen liknar förstås Stockholms skärgård på samma breddgrad. Men skillnaden är uppenbar, jag ser nästan inga hus och det är mycket färre båtar ute i vattendragen. Framför allt kan du se massor av orörd natur med ett rikt fågelliv.
Färjan jag tar är kommunal och gratis att använda. Små holmar, vikar och skär passerar innan vi lägger till vid destinationen Iniö. Liksom de andra större öarna längs Skärgårdsringen är Iniö inte en enda ö utan en grupp öar som förbinds med broar och gratis pendelfärjor.

På Iniö får du direkt en trevlig introduktion till Åbos skärgårdskultur. Norrby är en idyllisk skärgårdsby med en vacker kyrka invigd 1801. På Café Gamla Banken äter jag en citronkaka med färska jordgubbar som smakar gott. Jag frågar expediten om kakan är hemmagjord.
– Uppenbart. Allt vi säljer görs här, svarar hon glatt.
Precis som Åland är Åbo skärgård svenskspråkig. I den yttre och mellersta skärgården är förstaspråket nästan uteslutande svenska, finskan dominerar ju närmare fastlandet man kommer.
I lilla Norrby finns, förutom inredningsbutiken vid kaféet, även ett par loppisar i närheten, tecken på att Skärgårdsringen genererar en strid ström av besökare. En närliggande historisk midsommarstång står mitt i Norrby, en pretentiös konstruktion med tre stolpar och modellbåtar som dekorationer. Jag kommer att se många liknande på min turné. Varje by har sin egen och ingen är helt identisk med den andra. Alla större öar har också en egen flagga med unik design.
Jag fortsätter cykla. Efter Norrby kommer förstås Söderby, ännu en skärgårdsidyll med en rad fina sjöbodar nere i hamnen. Från Iniö är det sedan dags för en längre färjetur ner till Houtskär, en annan stor ögrupp. Detta kommer att vara den enda färjan på min turné med ett privat färjebolag, men avgiften är mycket rimlig.

På väg till huvudön Houtskär Jag cyklar förbi öarna Nordanlands och Björkö. Det är en fascinerande värld att röra sig i. Dessa öar har ibland djupa skogar och en utpräglad fastlandsnatur. Det finns områden rika på vilt med många synliga jakttorn. Jag ser kronhjort och kronhjort flera gånger.
Ibland trampar jag förbi äldre byar med en levande gård. Vid kusterna finns sjöbodar som ibland lutar osäkert, nedsänkta i vattnet.
Jag tittar på den fina Houtskärskyrkan från 1704 i Näsby samhälle innan jag tar en avstickare till Hyppei Värdshus, en av skärgårdens gastronomiska höjdpunkter. I en före detta skola finns både ett intimt hotell och en högklassig pub. För att variera menyn för krävande och långsiktiga sommargäster har Hyppeis hittat en genialisk lösning – de bjuder in nya framstående kockar varje vecka. Just den här veckan är det den briljante kocken Patricio Saksa från Elm, en av Helsingfors hetaste restauranger, som erbjuder andalusiska tapas i toppklass.

Jag avslutar dagens cykling på Houtskär på den sympatiska Kittuis Camping som har stugor, sandstrand, bastu och ett café mot vattnet.

Morgonfärjan från Houtskär blir en härlig resa med utsikt ut mot en mängd obebodda öar i solsken. Vårt mål är Korpo, och här pryds flaggstängerna av Korpos flagga som förstås föreställer en korp.
Efter en halvtimmes cykling på Korpo dyker ett stort solrosfält upp. Intill ligger mysiga Faffas bed and breakfast med äppelträd i trädgården. Bara några kurvor bort på samma grusväg ligger Nestor-hotellet med sin berömda restaurang Back Pocket, ett pilgrimsmål bland matälskare för sina sexrätters måltider. Fortsätter du förbi dessa platser kommer du till Barfotastigen, en konstvandring där konstverken placeras i naturen.

Nästa ö efter Korpo kallas Nagu. Här besöker jag Paratiisi som är både ett oemotståndligt kafé och en vingård. Årets vinskörd på Paratiisi ska enligt planerna resultera i vin som går att köpa 2026. Paratiisi odlar vin i fyra gigantiska växthus och i ett av dem finns det härliga kaféet. Bland vinrankor, frigående kycklingar, skulpturer och tavlor som hänger i den enorma glasbyggnaden tar jag en lyxfika på hembakade bullar med blåbär och krusbär.
Äntligen kommer jag fram till dagens mål, staden Nagu, som är något av huvudorten i Åbo skärgård.
Nagu kallas lite skämtsamt för Finlands Saint-Tropez, mest för att den sociala scenen nere vid hamnen med restauranger, barer och butiker är oväntat livlig och relativt moderiktig. Runt hamnen finns också ett antal otroligt mysiga små skärgårdshotell i Nagus trävillor. Jag hamnade på Lanterna Hotel, vilket var en hit. Med en frukostbricka serverad på glasverandan i den lilla gula villan och ekorrar i trädgården var det enda som saknades Muminfamiljen som vinkade på andra sidan staketet.

Nere i hamnen i Nagus äter jag middag med Benjamin Donner, turistchef i Pargas, en kommun som har en stor del av skärgården inom sina gränser. Han föreslår ön Jurmo.
– Det är faktiskt min favoritplats på jorden. Det är en ö som ligger i havsbältet nära Utö och den är väldigt speciell. Där finns bland annat en kilometerlång stensås med sand som krusar rakt ut i havet.

Morgonen efter tar Jag den charmiga färjan M/S Östern norrut från Nagu. Det betyder att jag valde att ta Lilla Ringvägen mot Åbo. Lilla Ringvägen är en kortare version av Skärgårdsringen.
Första stoppet är Själö, en intressant ö med mycket kulturhistoria och öppna landskap. En träkyrka från 1700-talet finns kvar, liksom en före detta mentalvårdsanstalt. Nu finns det en restaurang, ett litet museum och en mängd olika boendealternativ.

Den sista sträckan av Lilla Ringvägen går tvärs över Rimitolandet upp mot Nådendal. Förutom den stora medeltida kyrkan i Rimito, kanske den mest intressanta i hela skärgården, känns det lite monotont att cykla här, vägen följer en rak motorväg långt från kusterna.
Det är i alla fall väl värt mödan att rulla in i Nådendal, denna lilla sagostad med ett välbevarat centrum av trähus. Jag besöker den pensionerade operasångaren och skådespelaren Aatos Tapala i hans personligt inredda Café Antonius.
Äntligen är jag tillbaka i Åbo, varifrån jag ska ta färjan hem till Sverige. Åbo är där skärgårdens ringväg slutar och börjar. Om du inte har varit här tidigare är det värt att avsätta minst en hel dag för att upptäcka det som brukar kallas Finlands äldsta stad. Åbo slott är den mest uppenbara attraktionen. Här kan du gå runt i flera timmar och titta på utställningar i toppklass.

I Åbo är det inte lätt att välja matställe. Stadens ständigt förbättrade pubscen ger för många alternativ. Jag väljer fisksoppa på Oobu, en gedigen restaurang med bra läge precis intill floden Aura. Lite senare går jag in i Saluhallen och fiskaffären Herkkenuotta för att prova en lokal specialitet, gäddrom på mörkt skärgårdsbröd. En passande avslutning på några dagars provresa i Åbo skärgård. Nästa gång blir det många fler dagar och många fler öar.

Här hittar du våra reserapporter.