Vanessa Kamgas mål: Stärka unga kvinnor och OS-debut i Paris

– Det jag – tillsammans med andra – har skapat i den gemenskap vi byggt upp gör att det känns som att det är många som är en del av det jag gör. Den känslan lyfter mig. Jag vill vara mitt bästa jag, inte bara för min egen skull utan för att andra också ska känna sig inspirerade och se möjligheter, fortsätter hon.
Vanessa Kamga är klar för EM i Rom, men sommarens största mål är att bli uttagen till OS i Paris.

Efter fjolårets 13:e platsstrax utanför finalen, i utomhus-VM, har hon tagit ytterligare steg i sin utveckling och satt flera personliga rekord.
– Det känns som om det har blivit något av en ketchupeffekt, säger Vanessa Kamga och ler.
– Men visst ligger det flera års arbete bakom.
Utöver det hårda arbetet finns en annan förklaring till framgången, nämligen hennes arbete med Kamgapower.
– De här två delarna lyfter upp varandra. Idag känns det så självklart att det är det jag ska göra och dela med mig av. Det är det som är kärnan hos mig, säger Vanessa Kamga om projektet som kortfattat handlar om vad idrotten kan bidra med när det gäller inkludering och att stärka ungas självförtroende.

Det är morgon och Vanessa Kamga passar på att äta frukost under intervjun. Bakom sig har hon en intensiv vår fylld av tävlingar.
Någon trötthet kan dock inte skönjas hos henne. Snarare ger hon ifrån sig ett energiskt intryck – som om hon är redo att ta sig an världen med ett leende.
Viljan att bidra till positiva förändringar har funnits med henne sedan barnsben.
– Jag har en mamma och pappa som har arbetat med jämställdhetsfrågor och inkluderingsarbete internationellt, främst i min pappas hemland Kamerun. Så de här frågorna har funnits med mig så länge jag kan minnas, säger hon.

I början av 2000-talet startade hennes föräldrar bland annat den ideella föreningen Flickors Utbildning i Kamerun.
Vanessa Kamgas vägen till friidrotten var något krokig.
I hennes tidiga tonåren var basket hennes sport, och anledningen till att hon gick in på en idrottsgymnasium.
– Något som gjorde att jag flyttade hemifrån och bytte stad, vilket var en stor anpassning. Samtidigt hade jag höga akademiska ambitioner, och studerade natur med målet att plugga till läkare. Till slut kom jag över huvudet och ville prestera i allt. Ja, det där typiska “snälla tjejsyndromet” som de brukar kalla det, säger Vanessa Kamga och ler snett.
– Eftersom jag var i ett nytt sportsligt sammanhang, och inte riktigt hade kommit med i ett lag, var det där jag först märkte att glädjen hade försvunnit. Sedan slutade jag idrotta, men stannade i skolan eftersom jag visste att jag gillade att umgås med idrottare.

Under ett år fokus låg på studier, men längtan efter att komma tillbaka till idrotten växte sig starkare
– Jag ringde min mamma och sa att jag verkligen ville idrotta men att jag inte visste vad. Sedan påminde hon mig om att jag hade slagit en kula på någon skoltävling i Gävle när jag var ungefär åtta år gammal, och tyckte det var så roligt, säger Vanessa Kamga och skrattar åt minnet.
Moderns ord väckte en nyfikenhet hos dottern.
– Dagen efter vårt samtal gick jag till friidrottsklubben och sa att jag skulle vilja testa kulstötning, säger Vanessa Kamga och skrattar igen.
I samband med det fick hon möjlighet att testa alla kastgrenar och då visade det sig att diskus var hennes sport i livet.
– Om jag inte minns fel så vann jag mitt första SM-guld mindre än två år efter att jag hade börjat, och jag fick också tidigt delta i JEM.

Vanessa Kamga njöt av livet som diskuskastare. Hon var tillbaka i sportens värld och med framgångarna kom fler tävlingar och mer träning.

Det fanns inte längre lång tid kvar att vara med i föräldrarnas projekt.
– När jag inte kunde vara där och engagera mig i det arbetet på samma sätt som tidigare kände jag att det saknades något i mitt liv. Sedan började jag fundera på om det fanns något annat jag kunde göra för att ta upp den här typen av frågor.
– Jag gick tillbaka till mig själv och började fundera på vad jag hade behövt innan jag hittade idrotten. Det tog inte lång tid för mig att inse att det jag hade saknat när jag växte upp var kvinnliga atletiska förebilder som såg ut som jag.
Med den insikten visste hon också vad nästa steg i livet skulle bli. 2020 startade hon Kamgapower.
– Jag vet hur otroligt mycket det hade betytt för mig om jag hade haft tjejer som jag kunde ha sett upp till när jag växte upp. Nu är jag i en position där jag kan inspirera unga människor och lyfta de här frågorna, och jag inser vilket privilegium det är.

I projektet Kamgapower ingår att Vanessa Kamga håller föreläsningar där hon säger på sin hemsida att den innehåller ämnen som “hur dagens kroppsuppfattning/vurm för hur en stark kropp ska se ut påverkar unga, rasistiska attacker, mental styrka och var jag hittar mitt självförtroende “.
– Jag tror att många unga bär med sig en massa komplex skapade av sociala medier. Det är väldigt lätt att se upp till folk, och inte alltid reflektera över att det enda de visar på sociala medier faktiskt är deras bästa sidor, säger Vanessa Kamga.
– Det är också därför jag inte målar upp min egen investering som något som alltid är perfekt. Det går fel för mig också.
Vanessa Kamga anordnar även workshops där hon tar med unga tjejer på ett tyngdlyftningspass.
Men den här veckan ligger fokus på EM, och drömmen om ett steg närmare OS i Paris.