129aedc3 04a8 421f 943b d9833d143ca8

Tänk om det kunde arrangeras så bekvämt att det räcker med en enda hjälte för att rädda oss alla från faran som hotar att förgöra oss. Bara att hitta rätt person, som är placerad på rätt plats, vid rätt tidpunkt, och löser problemet. Vad skönt det skulle vara! Lite som i den amerikanska actionfilmsklassikern “Armageddon” från 1998, då huvudkaraktären Harry, spelad av Bruce Willis, som en skicklig och egensinnig oljeborrare, ja, den bästa som finns, anlitas av Nasa för att förhindra asteroiden som är på väg till jorden kommer att träffa planeten och utplåna mänskligheten.
Man skulle kunna säga att Harry gjorde vad det amerikanska folket uppmanades att göra av president John F Kennedy i sitt invigningstal den 20 januari 1961: “Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land” . Harry ställer sig såklart upp, även om han bokstavligen måste offra sig själv. Hela världen kan andas ut – någon (annan) löste problemet. Tack Harry, säger vi och lever i fred tills den dagen en ny hjälte behöver hittas.

Jag ska inte ljuga, Jag tycker också ibland att det är skönt att tänka på att någon annan får lösa saker åt mig, stora som små. Men jag försöker agera personligt ansvarsfullt, ja åtminstone träna på att bli bättre på det. Bland annat för att jag tror på den plikt som följer med ett liv i social gemenskap. Att först göra sin plikt som individ, sedan att kräva sin rätt som en del av kollektivet borde vara självklart. Du ställer upp när andra behöver hjälp och du förväntar dig att själv få hjälp när det behövs.
När det i början av oktober i år meddelades att den uppdaterade broschyren “Om krisen eller kriget kommer” från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kommer att skickas ut till alla hushåll under senhösten fick det mig att börja fundera om vad jag verkligen vet om mina skyldigheter och rättigheter en kris eller ett krig inträffar. Och vem är jag då? En som är handen nere och bekvämt tillbakalutad och väntar på att hjältarna ska göra sitt jobb, även för mig, eller en som kommer att bidra till att få jobbet gjort själv.

Jag kan inte tro vad du säger, för jag ser vad du gör.

“Solidaritetshandlingen består i att inte belasta samhället”, sa civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) under en presskonferens, men jag tänkte när jag hörde honom att det snarare handlar om att förstå att samhället inte är något diffust och immateriellt. långt borta i fjärran. Samhället är jag och du, här och nu. Och det kräver solidaritet om det ska hålla som ett hållbart byggande för alla, inte bara för enskilda. Så jag anmälde mig frivilligt till hemvärnet, vad mer kunde jag göra.
Det finns fördelar och det finns nackdelar med att vara både emotionell och impulsdriven och jag erkänner att jag vet väldigt lite om vad jag har gett mig in på, men när jag i veckan fick ytterligare ett informationsmejl från försvarsorganisationen jag anmält mig till, om vilka steg som kommer händer härnäst kände jag en känsla av stolthet över att åtminstone ha visat min vilja att bidra som individ till gagn för många.
Några dagar efter mitt mejl (med rubriken “NU KÖR VI”) slutar jag i min Instagram att scrolla när ett citat från den amerikanske författaren James Baldwin dyker upp. Jag tror att det är riktat till mig och alla som väntar på någon annan: “Jag kan inte tro vad du säger för jag ser vad du gör”. Jag kan inte tro vad du säger, för jag ser vad du gör. Och som till och med vill vara en ensam hjälte som Bruce Willis, när du kan göra vad som krävs med andra.
Läs fler krönikor och andra text av Vesna Prekopic. Till exempel: Varför ses inte den växande fattigdomen som ett problem?


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa