”Vi fick beskedet att han skulle dö” – idag nyheter

acaca399 ed5e 4cbd a96b cea4bf277916


Barnet i livmodern skulle inte överleva och de tänkte avbryta graviditeten.

Idag lever Theo med sitt hjärtfel, mot alla odds.

– Det känns så overkligt, säger Sandra Krantz.

Lilla Theo vilar i vaggan. Han fick en tumultartad start i livet med flera månader på sjukhus, men han har äntligen fått komma hem.

– Han har en journal på över 1 000 sidor. Det säger mycket, säger pappa Marcus Krantz.

Storasyster Ellinore, två år, springer runt i huset i Torsåker och vakar över Theo. Hon ger honom nappen eller ett gosedjur när han behöver det.

– Hon är så snäll och har tagit det här så bra. Vi var noga i början med att ge henne mycket uppmärksamhet, för det var så mycket runt Theo, säger Sandra Krantz.

Theo vilar i vaggan hemma i Torsåker.Theo vilar i vaggan hemma i Torsåker.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Annons

Hon beskriver graviditeten som lätt. Sandra märkte knappt att hon var gravid förrän hennes mage växte. Det var först på ultraljudet som de fick veta att allt inte var bra med barnet.

Annons

– Först kunde de inte se hjärtat, för han rörde sig så mycket i magen. Men i vecka 20 fick vi beskedet att han hade ett hjärtfel och skickades till Uppsala, säger Sandra.

acaca399 ed5e 4cbd a96b cea4bf277916acaca399 ed5e 4cbd a96b cea4bf277916

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Vid vecka 22 fick de veta att barnet hade ett enkammarhjärta, Hypoplastiskt Vänsterkammarsyndrom (HLHS), och att det saknades ett hål som borde finnas där.

– Jag kunde till och med se på ultraljudsbilden att något var fel med hjärtat, och läkaren hämtade en kollega och då vet man att det är allvarligt. De kunde inte säga så mycket om hans chanser i livet. Antingen skulle han leva eller dö, säger hon.

Det var en psykisk påfrestning att inte veta om barnet skulle dö eller leva.

Det har varit ett ständigt bekymmer, och de har fått olika besked. Tidigt fick de veta att barnet hade en chans att överleva, men sedan fick de höra att det var osannolikt att det skulle klara sig.

– Vi köpte en dubbelvagn, men precis då fick vi beskedet att han skulle dö, så vi sålde den. Vi köpte ingenting, säger Sandra.

De stod inför ett svårt val.

– Det var en psykisk påfrestning att inte veta om barnet skulle dö eller leva. Vi var väldigt förtvivlade och mådde extremt dåligt. Hade vi inte haft henne (dotter Ellinore, reds. anm.) vi hade inte klarat det, säger hon.

Sandra och Marcus Krantz valde till en början att avbryta graviditeten. Få sjukhus kan rädda barn med det hjärtfelet.

– Vi googlade på hjärtfelen i bilen och läste på lite. Då ångrade vi oss. Sjukhuset i Göteborg skulle ge oss en chans, för vi gav det till honom och det kändes ändå bra.

Annons

Annons

Sandra kontrollerades noggrant en gång i veckan i Uppsala. I vecka 35-36 började värkarna och Sandra var redan på väg att föda, vid kontroll på Gävle sjukhus. Om Theo hade fötts i Gävle hade han ingen chans att överleva, så hon flögs ner till Göteborg akut.

– Jag fick dropp för att stoppa värkarna, eftersom han inte fick komma för tidigt. Vi fick bo på Ronald McDonald-huset och gick på förlossningen ungefär varannan dag, säger Sandra.

Ett ultraljud visade att hålet i hjärtat var där, vilket de först inte trodde, och det gav honom bättre chans att leva.

Marcus åkte ner till Sandra i Göteborg, men åkte sedan hem, för det var nog inte dags än. Sedan fick han en överraskning. Sonen Theo föddes, och delar också Marcus födelsedag, den 12 november.

– Jag tog mig igenom det själv, men personalen var bra och stöttande. De hade frågat om jag ville sätta honom på bröstet, men jag visste inte om han skulle leva eller inte, så jag tackade nej, säger hon.

bf6d2406 40e1 42e4 b9ee 150d75029749bf6d2406 40e1 42e4 b9ee 150d75029749

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Innan barnet föddes hade de fått veta flera scenarier. Antingen skulle han komma ut skrikande och sedan föras in på operation eller så var han tyst. Han var förmodligen död då.

När bebisen kom ut skrek han och fördes direkt till operation. Sex timmar senare fick Sandra Krantz träffa sin son för första gången.

– Det var väldigt obehagligt att se sitt barn med så många rör runt sig. Jag trodde att jag skulle ta det bättre, men det var många ingångar, säger hon.

Annons

Theo hade underutvecklade lungor när han föddes, förutom hjärtfelet.Theo hade underutvecklade lungor när han föddes, förutom hjärtfelet.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Efter operationen blev Theos hjärta inte bättre. Shunten hade blivit utspänd och samma operation fick göras om. Det var oroliga månader med hjärtoperationer, undersökningar, medicinering och plötsliga hjärtstopp. Theos huvud svullnade upp, han led av “hydrocephalus”, då ryggmärgsvätska samlas i huvudet. Dessutom sövdes han i tre dagar i en ecmo-maskin, vilket avlastar både hjärtat och lungorna.

Annons

– Theo har varit väldigt sjuk. Jag förstod inte hur sjuk han var och tog inte in det. Han har mått ganska bra och har vaknat och sedan blivit sövd igen och sedan frisk igen, säger Sandra och fortsätter:

– Det har varit svårt att sitta bredvid och bara hålla hand. Du har varit så hjälplös. Jag har fortfarande mardrömmar av skrikande maskiner.

Ellinore besökte Theo på sjukhuset.Ellinore besökte Theo på sjukhuset.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Samtidigt har familj hemifrån hört av sig och undrat om Theo kommer att överleva.

– Det har läkarna inte kunnat svara på, så vi har bara sagt att vi inte vet. Det var svårt. Samtidigt kände vi, hur mycket kommer han att behöva kämpa? Och hur mycket klarar vi?

De hade det tuffa samtalet med läkarna.

– De uppmuntrade oss och berättade att de trodde att Theo hade mer att ge och att han skulle bli bättre. De ville inte ge upp. Det var väldigt trevligt att höra att de bästa kirurgerna i Göteborg såg att han har en chans i livet, säger Sandra.

Annons

Theo gjorde framsteg och fick lämna Biva, barnintensiven, efter cirka tre månader. Därefter låg han på en avdelning för hjärtsjuka barn och sedan även på ett kort besök på sjukhuset i Gävle innan han fick komma hem till Torsåker. Han hade underutvecklade lungor och behövde vård i sju månader.

– Vi kom hem för ungefär två veckor sedan. Det var stort, men samtidigt kände jag hur vi ska klara det här? Säkerheten försvann. Vi har en hel lista på alla mediciner som måste tas vid olika tidpunkter, säger hon och visar.

– De har gjort honom till en tung narkoman. Nu måste han avgiftas igen, säger hon och skrattar.

Theo trivs bra hemma.Theo trivs bra hemma.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Annons

Sandra berättar att det var svårt att känna något för Theo tidigt.

– Det var svårt att koppla ihop och veta vem han var. Det är först nu när han trappar ner medicinen som jag vågar träffa Theo och knyta ett samband. Jag har inte ammat för det gick över efter ett tag, säger hon.

Storasyster Ellinore, två år, är glad att lillebror är hemma. Hon är väldigt intresserad av honom och springer runt och ger honom saker. Det märks att Theo är lika intresserad av henne och letar efter henne med ögonen.

– Han behöver landa lite i sig själv. Han gillar att ligga i soffan för att se vad Ellinore gör, och han är väldigt nyfiken, säger Sandra.

De har inte riktigt landat sig själva efter resan de varit med om. Det är svårt att smälta allt, säger de.

– Från ett år sedan, när vi inte trodde att han skulle leva, till att han satt i vår soffa och skrattade. Det känns så overkligt. Han lever och han är hemma.

Annons

Sandra Krantz är glad att hon kan hålla Theo i famnen.Sandra Krantz är glad att hon kan hålla Theo i famnen.

Öppna bilden i helskärmsläge

Bild: Sofia Lööf

Fakta

Hjärtfel hos barn

  • Varje år föds knappt 2 000 barn med hjärtfel i Sverige.
  • Överlevnaden till vuxen ålder för barn med medfödda hjärtfel har ökat sedan 1980-talet från cirka 85 procent till dagens 97 procent.
  • Varje år görs cirka 500 kirurgiska ingrepp och 250 kateteringrepp på barn och unga med medfödda hjärtfel.
  • Idag lever cirka 40 000 vuxna svenskar (18 år och äldre) och cirka 30 000 barn med ett medfött hjärtfel.

Källa: Hjärt- och lungfonden

Läkarna kunde inte svara på om Theo skulle klara sig.Läkarna kunde inte svara på om Theo skulle klara sig.

Öppna bilden i helskärmsläge

Bild: Sofia Lööf

Theo med sin nalle som han fick på sjukhuset.Theo med sin nalle som han fick på sjukhuset.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Annons

53a0fa3c b609 4f14 a96e 3983698c388153a0fa3c b609 4f14 a96e 3983698c3881

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Hela familjen samlad igen.Hela familjen samlades igen.

Öppna bilden i helskärmsläge

Bild: Sofia Lööf

Theo vilar i vaggan hemma.Theo vilar i vaggan hemma.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Sofia Lööf

Theo behövde konstant medicinsk vård under sina första sju månader i livet.Theo behövde konstant medicinsk vård under sina första sju månader i livet.

Öppna bilden i helskärmsläge

Bild: Privat


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Lämna ett svar

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa

Rulla till toppen