Sanna Samuelsson: Inom skönlitteraturen är återvändaren ett sådant klassiskt fenomen, som jag också har arbetat med. Vad är ditt förhållande till den karaktären, det kanske inte är lika vanligt på teatern?
Viktor Tjerneld: Den finns, i den här pjäsen har den huvudrollen. Men återvändaren tror jag kanske är den minst pålitliga källan. Den har lämnat sitt ursprung av en anledning. Hemvändarbeskrivningarna handlar nog lika mycket om det nya jaget som det man går hem till.

Sann: Ja. I min roman “Mjölkat” blir återvändaren en inkräktare när hon åker tillbaka till gården där hon växte upp, trots att hon själv påstår att hon hör hemma.
Segrare: Den återvändandes bild av sig själv, och hur allt kommer att vara när han kommer tillbaka, stämmer ofta inte bra överens med hur det faktiskt blir.
Sann: I Ludvig Holbergs “Erasmus Montanus” som du utgick ifrån är huvudpersonen en överdriven figur. Han har studerat i Köpenhamn och tagit ett nytt namn. När han kommer hem är han oförskämd och vägrar som tidigare att kallas bror. I “Härlig er jorden” har han blivit en hon. Hur skapade du din Annaus Montanus?

Segrare: Vi lever i en överdriven tid, där starka attityder har blivit en del av identitetsskapandet. På grund av det har jag inte behövt överdriva, utan snarare försökt reflektera det jag observerar. Men att vara outhärdlig som Annaus Montanus – man vet det inte alltid själv. Min förhoppning med showen är att den ska sparka åt alla håll, men samtidigt också förstå båda sidor.
Sann: Konflikten mellan stad och land pratas ofta om. Idag bor 85 procent i städer i Sverige. Ändå är frågan ständigt aktuell och politiker anspelar gärna på konflikten i debatten.
Segrare: Det är kul, det är sällan man pratar om folk i landsbygdskommuner. Ändå bor det många fler människor där än på landsbygden.
Sann: Varför är det så?
Segrare: Jag tror att den mannen söker tydliga uppdelningar. Vi har bilden av det gamla Sverige, bondesamhället på ena sidan, och sedan en ond Stockholmselit, som tar bort bussar och sjukhus. Vilket är sant, men det händer också på lokal nivå. Vad tror du att det beror på?
Sann: Det är ett spöke som går genom vårt samhälle. Minnet av ett mer småskaligt levnadssätt och en närmare relation till naturen. Den återvändande är en representativ figur för detta, eller för samhällets längtan.

Segrare: I min uppsättning är Annaus Montanus en representant för “centret” i motsats till de i “periferin”. Jag är inte ute efter att ge en historiskt korrekt bild av 1700-talet, utan tittar mer på “den andre” med en stockholmares POV. Genom det prismat kan man undersöka betraktarens blick.

Fakta.Viktor Tjerneld.

Regissör och dramatiker, född 1987 i Västerås.

Har bland annat regisserat “Kejsarens nya kläder” på Malmö Stadsteater 2023 och “Tjänare för två män” för Kungliga Teatern i Köpenhamn 2024.

Aktuell med “Härlig är jorden” på Kulturhuset Stadsteatern, en bearbetning av den norsk-danske författaren Ludvig Holbergs “Erasmus Montanus” från 1723.

Sann: Vilken typ av miljö ska hon tillbaka till?
Segrare: Hon återvänder till 1790-talets bondesverige. Holberg skrev sin text 1723, men jag ville flytta pjäsen vidare till efter franska revolutionen, då upplysningen hade tagit fart på kontinenten. Anna Berg har bytt namn till Annaus Montanus och börjat se de nya sanningarna. Hon är nyfrälst. Den där känslan av att “revolution ligger i luften”, jag tycker mig se den än idag. Kanske inte en politisk revolution utan mer en kulturell sådan, som handlar om ordval och livsstilsprojekt.
Sann: Du återvänder till 1700-talet, tidigare har du bland annat bearbetat Carlo Goldonis “Två herrars tjänare” på Det Kongelige i Köpenhamn. Varför har det blivit så här?
Segrare: Det är ofrivilligt. Jag har inget intresse av 1700-talet egentligen, det är mer tidsandan, att något förändras, och att något gammalt håller på att dö ut, vilket blir en tydlig allegori för vår tid.

Sann: Det kanske inte är en slump trots allt. I min roman har jag varvat en liten essä om Marie Antoinette och hennes låtsasdomstol i Versailles. Hon hade söta lamm, en bonde och hon sprang runt i lantkläder. Det var en så tidig bild av hur vi beter oss idag. Landsbygden är både idealiserad och marginaliserad.
Segrare: Som att stockholmarna behandlar resten av Sverige som Skansen?
Sann: Just det, bönderna är på tv. De avbildas relativt ofta i kulturen jämfört med hur få de är. Hur hittar TV-kanalerna ens alla bönder för de där datingprogrammen. Men “Härlig er jorden” leker också med medieklimatet och avbryter kultur?

Fakta.Sann Samuelsson.

Författare och författare, född 1987 i Linköping.

Romandebuterade förra året med “Mjölkat”, där en återvändare till bygden bryter sig in på mjölkgården där hon växte upp. Tidigare i år tilldelades hon Borås tidnings debutantpris.

Segrare: Ja, Sveriges medievärld har förändrats under de senaste tjugo åren, liksom hur vi ser på förövare och offer. Vem är vem och vilken sida står vi på. Anna är krönikör, pennan och tanken är hennes vapen.
Sann: Pjäsens undertitel lyder “Om konsekvensen av att alltid ha rätt”. vad betyder det?
Segrare: Om du känner att du står på det objektivt goda och sanna, och du inte böjer dig ner, så får det konsekvenser. När är det värt att avsäga sig sina ideal, är det någonsin rätt? Vad är priset för att stå fast och vad är priset för att ge vika?
Sann: Det är en typisk fråga för en krönikör. Redan för trettio år sedan måste det ha varit en brännande fråga för en krönikör. Men det vi ser idag är en situation där alla är “kolumnister” på sociala medier? Man sitter och gör “statement” som om man vore känd, eller en offentlig person, där man ska slå fast och visa var man står på rätt sätt och använda rätt ord.

Segrare: Det är spännande att ha rätt och vara den tuffe. Om man ser på klimatförändringarna – som objektivt sett går åt helvete – så vet aktivisterna att de har rätt, och vi vet det. Ändå ses de som extremisterna. I “Härlig er jorden” är en stor fråga om jorden är rund eller inte. Vi vet ju i efterhand vem som har rätt. Vi vet lika mycket att klimataktivisterna har rätt, men de ses ändå som jobbiga jävlar…
Sann: Måste de säga att jorden är rund på ett så extremt sätt…
Segrare: Exakt.

Sann: När Holberg skrev modellen var bönderna en majoritet, nu är de en minoritet. Vad gör det med skratten i pjäsen?
Segrare: Jag kunde inte göra hans pjäs rakt av, eftersom premissen är för annorlunda, så jag skrev en ny version. Visst fanns det en viss beröringsrädsla med att skriva om ett liv på landet, när man inte har levt det själv. Men jag har inte heller levt på 1700-talet. När jag skrev tänkte jag ibland “kan jag tillåta mig själv att skriva det här”. Men att tänja på gränserna borde vara teaterns uppgift, så jag fortsatte att skriva. Ibland kan det också hjälpa att inte behöva vara så nyanserad, det kan få fram andra nyanser.
“Härlig er jorden”, premiär 11 oktober, Kulturhuset Stadsteatern.
Läs mer om scenen hösten 2024


Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från idag nyheter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa