Problemet är så mycket större än Anna Kinberg Batra | Patrik Kronqvist

Patrik Kronqvist

Hon kom som en virvelvind en marsdag och hade ett inträdeskort i en rem runt halsen. Hennes bekanta fick snabbt toppchefsjobb, medan gamla trogna köptes ut för miljoner.

Händelserna sedan Anna Kinberg Batras inträde i länsförvaltningen i Stockholm förra året är väl omskrivna vid det här laget.

I partipolitik och näringsliv – där Kinberg Batra tidigare var verksam – hade hennes beteende inte alls varit konstigt. Det är en självklarhet att partiledarna får välja sina närmaste medarbetare och att verkställande direktörer får rekrytera sin ledningsgrupp.

Men Moderaternas chefsideolog hade kunnat förklara för Anna Kinberg Batra varför det är en dålig idé att agera på samma sätt som landshövding.

■ ■ ■

Hans L Zetterberg forskade inom sociologi, drev företag och var chefredaktör för Svenska Dagbladet. Inklusive. I början av 1990-talet var han med och skrev Moderaternas framtidsprogram.

När han gick i pension 2014 hyllades han av en lång rad M-höjare. “En av mina största inspirationskällor” sa Ulf Kristersson och lyfte särskilt fram Zetterbergs aning om mångsidighetens samhälle.

I korthet är denna idé att samhället består av sex olika sfärer – regering, näringsliv, vetenskap, religion, konst och civilsamhälle – som var och en har sin egen interna logik och som bör stå oberoende.

Ur moderat synvinkel har avhandlingen främst använts för att kritisera vänsterns vilja att klofingrat låta politiken dominera de andra områdena. Här finns den ideologiska grunden för att högern instinktivt reagerar mot sådant som bidragsberoende folkrörelser, lagstadgad könskvotering av bolagsstyrelser och krav på mångfald och jämställdhet i filmmanus.

Samhället är större än staten, påminner moderater ofta om. Det är en hedervärd kamp.

Men Hans L Zetterberg var lika kritisk till fenomenet att marknadens principer läcker in i sfärer där de inte hör hemma.

Statstjänstemän som anställer vänner och släktingar är en bra illustration av problemet. För Anna Kinberg Batra är inte den första myndighetschefen som ville bilda ett eget team som om hon vore en börs-vd.

Statliga mottagningar tycks numera vara helt skruvade med olika “lappar”. Ekobrottsmyndigheten, Statskontoret, åklagarmyndigheten, Tullverket… Under de senaste åren har en lång rad generaldirektörer blivit inträffade med avrundning av reglerna för rekrytering.

Det är en del av en större trend där myndigheter fungerar mer och mer som företag. De skriver årsredovisningar. De anställer strateger. De styrs av mål, snarare än lagar. Och de ser till myndighetens varumärke. I det tysta har staten blivit Linkedin-ifierad.

Men en länsstyrelse kan inte – till skillnad från företag – gå i konkurs. Det finns ingen konkurrent som kan ta marknadsandelar genom att ge generösare strandskyddsdispenser. Och det är inte valfritt att följa myndighetens beslut. Kort sagt, länsstyrelsen har makt över medborgarna på ett sätt som företag inte har.

Därför är det viktigare att myndighetens beslut är förutsägbara, opartiska och transparenta än att Joe & The Juice behandlar alla kunder lika.

Det är inte förvånande att folkrättsforskare i decennier har skrikit av sig i protest mot utvecklingen utan att någon lyssnat. Principerna framstår lätt som så abstrakta och mossiga.

Men det handlar inte om meningslös formalitet. Att chefer har fått handplocka sina medarbetare har fått märkbara effekter på myndigheterna. När tjänstemännens lojalitet övergår från lagen till ledningen sprider sig tystnadskulturen lätt. Polisen är ett tråkigt exempel, det finns otaliga exempel på hur whistleblowers blivit vilda.

När myndigheterna måste skydda sina varumärken är steget inte långt till den punkt där tjänstemän börjar radera pinsamma mejl när media ringer. Så grundlagen blir ett avrundningsmärke.

■ ■ ■

Från högerkanten finns ofta en förhoppning om att principer från näringslivet ska göra den offentliga sektorn mer dynamisk.

Men resultatet är ofta en kombination av det sämsta av två sfärer. Risken för korruption är till exempel störst i hybriden “kommunala företag”, enligt forskare.

När värdesystem kolliderar blir effekterna ibland rent absurda.

Skolstatistiken klassades som konfidentiell under en period då Statistisk sentralbyrå betraktade den som företagshemligheter. Att avslöja hur det går för eleverna i de skattefinansierade friskolorna kan skada grupperna.

När personer från högern försöker argumentera för att friskolor inte helt ska omfattas av offentlighetsprincipen sägs det att det vore auktoritärt att tvinga företag att underkasta sig statens villkor.

Men det är ett skruvat Zetterberg-argument. Det verkliga brottet mot principerna är att börsbolagens regelverk överhuvudtaget ska påverka medborgarnas insyn i skolan.

■ ■ ■

Just nu står Anna Kinberg Batras person i fokus – som så ofta vid ratten. Men skandalerna kring henne är bara ett symptom på en utbredd röta i staten. En borgerlig regering måste se till att skära bort den utan benådning.

Planerna på att återinföra tjänsteansvaret är ett första steg. Men det kommer inte att räcka.

Premiärministern borde lära sig av sin gamla lärare och på allvar skydda de olika sfärernas särart. Låt inte myndigheterna spela affärer. Skicka en tydlig signal om att det är nya tider nu.

Anna Kinberg Batra är inte den första myndighetschefen som har kringgått reglerna, men statsministern måste verka för att hon ska bli den sista.

Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för idag nyheters ledarsida. Läs fler av hans texter här.